Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nakna människor

Annons

Nu vänder det snart, kraxar olyckskorparna så fort man nämner att det närmar sig midsommar. Det är som om vissa alltid måste påpeka livets jävligheter. Ingen blir ju gladare av att bli påmind om att nätterna snart blir mörkare och att det snart dryper av höstdagg i gräset. Jo, vi vet att det vänder. Ingen behöver påminna någon om det.

En som jag hoppas att det vänt för är Fåker-Göran. Jag känner honom inte. Jag har varit på några av hans auktioner. Jag har smittats av hans oändliga entusiasm. Efter att han ropat ut 38 årgångar av Jämten kunde han få årgång 39 att låta som en förstautgåva av Döda Havs-rullarna. Sådana grabbar är det lätt att tycka om. Och lätt att tycka synd om. På ren svenska är det förjävligt att man måste vara missbrukare eller misshandlad kvinna för att få hjälp när det skitit sig.

Det där är inget jag har kommit på. Det var någon socialtjänstchef på kommunen som sa det i tidningen häromdagen. Ni kommer ihåg storyn, va? Göran och hans fru bodde i Fåkers föreningshus som brann ner i vintras. Alla normala människor skulle bli onormala under en sådan psykisk mangling. Allt man äger är plötsligt – på bara några timmar – borta. Jag trodde att det var då samhället skulle ställa upp. När allt gått åt helvete i kvadrat. Jag trodde fel.

Är man inte missbrukare eller en kvinna som far illa står man naken.

Man är ju sig själv närmast och socialtjänstens besked är inte alls så kul. Risken finns att det börjar brinna även hemma hos mig – jag missade till råga på allt den brandutbildning mitt företag tillhandahöll. Men jag missbrukar inte – ännu i alla fall – och jag är ingen kvinna, så att hoppas på någon hjälp från samhället om det skulle behövas är väl inte att tänka på. Göran och hans hustru fick tag i en lägenhet och jag hoppas att de trots tingens tillstånd kan njuta av sommaren.

Flickor skär sig i armarna. De orkar inte med alla krav och normer som finns i samhället. Politiska företrädare snackar om att vi måste städa det offentliga rummet och försöka förinta de sjuka ideal som, framförallt drabbar tjejer. Hur lite sådana floskler betyder förstår man då man ser 50-plussarna Sahlin och Ulvskog på sossarnas EU-valaffischer. Manglade, utkavlade och retuscherade in i minsta por ser de inte ut som de seriösa politiker de försöker framstå som. De påminner mer om ett par fnittriga tonåringar i någon socialstyrelsekampanj för livmoderhalsvaccin. Jag tycker att den där tråkiga tanten som serverar kaffe i sin trädgård i en av EU-valfilmerna känns betydligt mer trovärdig än tanter som krampaktigt verkar klamra sig fast i en svunnen tidsålder.

Mer läsning

Annons