Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mjölksyran slår till i Härkebacken

/
  • En cykel som den Peter Vingstedt cyklar på kostar ungefär  50 000 kronor i handeln. Cykeln har en ram av kolfiber. Ramarna kommer i många olika storlekar för att passa olika typer av cyklister.
  • För landsvägscyklar finns två typer av hjultyper – kanttråd och tubdäck. Kanttrådsdäck är ett vanligt slangdäck som går att byta när det blir punka. Det är det som Peter Vingstedt (längst bak i bilden) använder när han tränar. Men när det är tävling blir det tubdäck. ”Det är skönare känsla”, säger han. Varför det är skönare känsla vet han inte riktigt. Men Sigve Colbjörnsson (närmast på bilden) lyxar på med tubdäck. ” Jag har inte orkat byta sedan tävlingen. Det blir dyrt om det blir punka. Då får man byta hela däcket och det kostar 800 kronor”, säger han.
  • Växlingen på en linjecykel påminner en del om så kallade växelpaddlar som finns på avancerade sportbilar nuförtiden. Båda bromsarna används också för växling.
  • Cykelskorna sitter fast med clips på cykeltrampan. Det gör att Peter Vingstedt kan ge kraft varvet runt. I stället för att bara trampa neråt.
  • En cykel som den Peter Vingstedt cyklar på kostar ungefär  50 000 kronor i handeln. Cykeln har en ram av kolfiber. Ramarna kommer i många olika storlekar för att passa olika typer av cyklister.
  • En normalvecka tränar Peter Vingstedt 30 timmar. Det är drygt fyra timmar i snitt per dag. Hur många mil han cyklar i veckan vet han inte. ”Jag räknar aldrig mil”, säger han.
  • Uppför den 1,8 kilometer långa och branta backen mot Frösö kyrka kör Peter Vingstedt och Sigve Colbjörnsson i ungefär 30 kilometer i timmen. De gör det sex gånger. ”Det blir bara sex gånger i kväll. Det är så varmt”, säger Peter Vingstedt. Foto: Håkan Luthman

Cykelsporten växer i Jämtland. Peter Vingstedt räknas som en av länets största talanger. Länstidningen följde med under en svettig kvällsträning i Härkebacken.

Annons

• I dag startar det mest klassiska cykelloppet av dem alla.

Tour de France.

Ett 21 etapper och totalt 350 mil långt kraftprov genom Frankrike för världens bästa cyklister.

Och alltid inför en fullständigt galen publik.

350 mil – det är som att cykla från Östersund ner till Malmö. Och sedan fortsätta ända ner till Italiens sydspets för att sig ett dopp i Medelhavet.

Men även i länet har landsvägscyklingen börjat få fäste på allvar.

Jag följde tidigare i veckan med under ett träningspass för en av länets mest lovande unga cyklister – Peter Vingstedt.

I torsdags: Jag och Sigve Colbjörnsson, ordförande i Östersunds cykelklubb som själv är 31 år, har pratat på telefon tidigare. Då tipsade han mig om en särskilt lovande cyklist som ska vara med och köra i kväll.

– Peter Vingstedt heter han. Han är bara 22 år och han är från Nälden. Det är han av oss som har framtiden för sig. Som kan bli riktigt bra, säger Sigve Colbjörnsson.

Klockan är redan sex på kvällen. Egentligen borde det ha svalnat av något.

Men den här veckan har varit helt overklig vädermässigt. Solen ligger på och temperaturen är närmare 25 grader i Badhusparken när ett tiotal cyklister med samlas för ett träningspass ihop.

Eller ihop förresten.

– I kväll kommer vi köra från Härke upp mot kyrkan, säger Sigve Colbjörnsson.

Det betyder att träningsgruppen – som består av cyklister från olika håll – börjar ihop med en lugn färd ut från Badhusparken till det gamla färjeläget vid Vallsundet.

Så långt cyklar man tillsammans.

Sedan är det var man för sig i stenhårda intervaller.

De börjar i grupp och cyklar så snabbt de kan uppför den 1,8 kilometer långa backen som sträcker sig från Vallsundet och färjeläget upp mot Frösö kyrka.

En efter en får vika ner sig. Det är samma sak för alla.

Mjölksyran slår till över benen. Cyklisterna försöker först sitta kvar och trampa rätt.

Några försöker att gå ner på lätta växlar och hålla uppe tramptempot. Det som på cykelsvenska kallas kadens.

För några går det bra den första och även den andra vändan upp för Härkebacken. Men en efter en ställer de sig upp och kränger våldsamt på sina cyklar.

En efter en får de ge sig. Det gör för ont.

Till slut är det bara en cyklist som håller tempot hela vägen. Alla de andra har han ställt av – cyklat ifrån – under passet.

Peter Vingstedt.

Den siste han ställer av är Sigve Colbjörnsson. Bara några meter från toppen på backen den sjätte och sista vändan upp trycker Peter Vingstedt till med pedalerna och ”vinner” kvällens pass.

Det finns lättare val än landsvägscykel om man bor i en del av Sverige som är snötäckt en stor del av året.

Och Peter Vingstedt berättar att det var hockey och inte cykel som han först började med som liten.

– Men en sommar så köpte jag en cykel av min styvpappa som varit elitcyklist (Länstidningens Hans-Råger Bergström, reds anm). Dessutom blev jag osams med hockeytränaren, säger Peter Vingstedt.

Numera bor Peter Vingstedt i Falun och läser till idrottstränare på Högskolan i Dalarna.

Falun har blivit något av ett cykel-Mecka i Sverige. Dit flyttade Peter Vingstedt för att komma några mil närmare sin dröm.

Drömmen är inte vinst i de stora etapploppen som Tour de France.

Utan för Peter Vingstedt handlar drömmen i stället om att kunna försörja sig som hårt arbetande cyklist i något av de stora stallen.

– Jag vill nå ut i Europa. Att köra för ett proffsstall om några år. Det är det jag drömmer om, säger han.

Sigve Colbjörnsson tror att Peter Vingstedt har förutsättningar att gå långt i vissa typer av tävlingar.

– Han skulle kunna lyckas bra i belgiska tävlingar. Såna tävlingar där det är ganska flackt, säger Sigve Colbjörnsson.

Varför tror du det?

– Det är hockeyn. Peter har riktiga hockeylår och kan hålla en hög fart när det är flackt. Det är väldigt svårt att göra.

Till skillnad från lopp som avgörs där det är riktigt brant. Där gynnas lätta och riktigt pinnsmala cyklister.

Men ännu viktigare än att ha rätt kroppstyp är att ha rätt sinnelag. Man måste palla att sitta timme efter timme på cykel.

Att orka sitta i ensamhet.

– Jag tränar ofta ensam. Det är ganska avkopplande. Men det är klart. När vi gör vinterträningen på stillastående motionscyklar inne i träningshallen i Falun. Friidrottarna som också tränar där de bara tittar på oss och undrar vad vi håller på med. Då är det väldigt ensamt, säger Peter Vingstedt.

Efter de sex intervallerna är träningspasset slut. Nu återstår ”bara” cykelturen hem till Nälden för Peter Vingstedt.

Mer läsning

Annons