Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Massgraven i Malbork

/

När grävskopans järnkäft hackade upp de första jordhögarna till det nya lyxhotellet i Malbork, några mil från Gdansk, möttes schaktarbetarna av en makaber syn: ett sextiotal dödskallar och skelettben.

Annons

Massgraven påträffades för några veckor sedan. På grund av den stränga vintern går uppgrävningen långsamt. Nu har resterna efter 1 850 människor hittats; män, kvinnor och barn, till och med spädbarn. Utgrävningarna fortsätter.

Endast en liten del av skeletten bär märken av våld eller att de fått en kula i huvudet. Märkligt nog har inga kläder, skor, bälten, glasögon eller ens tandplomber påträffats. Vilka var dessa människor? Vilken nationalitet hade de? Varför dödades de? Vilka begravde dem?

Andra världskriget är mänsklighetens värsta brott, den största bankruttförklaring som homo sapiens (den tänkande människan) stått för. Omfattningen av andra världskrigets gräsligheter avslöjas av att 1 850 människor kunde dödas vid samma tillfälle, och begravas i samma bombkrater, utan ett enda ögonvittne, eller hänvisning till något dokument.

På Hel, halvön i Gdanskbukten, hittades nyligen en annan massgrav efter nära ettusen människor. Polska experter tror att ännu fler massgravar kommer att hittas eftersom vägar och hus byggs som aldrig förr. Och nu är det frågan om Röda arméns brott mot krigets lagar, till exempel att döda civilbefolkning.

Mellan januari och mars rasade strider i Malbork – då Marienburg och en del av Tyskland men i dag Polen– mellan retirerande Wehrmacht och anstormande Röda armén. Tyskarna hade utfärdat order om att (den tyska) civilbefolkningen skulle utrymmas, men många stannande ändå kvar. Det blev deras undergång. Alltsedan Röda armén, på sin väg mot Berlin, hade kommit in på tyskt territorium var stöld och våldtäkt inte längre förbjudet.

Skeletten härrör från tyska civilister i Marienburg med sitt berömda tegelslott från korsriddartiden på 1200-talet. Sannolikt innehåller massgraven inte bara tyskar utan också kasjuber och sovjetiska medborgare som hade tagits till fånga av tyskarna eller som tjänstgjort i Hitlers armé.

Att de mördade inte tilläts behålla kläderna på kroppen beror på att bödeln var ryssar (sovjetiska medborgare) och offren tyskar. Allt togs till vara som krigsbyten. Dödskallarna med kulhål kan ha varit sovjetiska medborgare i Hitlers tjänst, sådana sköts ihjäl som skabbiga hundar. I de nazityska förbanden fanns under andra världskriget hela 1,2 miljoner sovjetiska medborgare, de flesta från Ukraina, Vitryssland och Baltikum.

Sannolikt får vi aldrig veta namnen på de 1 850 människorna, de eventuella vittnen som inte avrättades eller dog av svält skickades till Sibirien varifrån de aldrig kom tillbaka.

Tidpunkten för massavrättningen i Malbork framkallar rysningar. Nära tvåtusen människor på en enda plats dödades bara ett par månader innan freden var ett faktum. Massgraven i Malbork påminner oss om att civilbefolkningen vid alla krig – precis som nyligen i Gaza – alltid betalar det högsta priset. Militärer, politiker och historiker må tala om ärofulla krig, men civilbefolkningen är alltid förlorare.

Slutligen, för att citera kollegan Ryszard Kapuscinski: Det borde inte finnas ett begrepp som massmord, det handlar om många individer som dödas samtidigt.

Alltså, i Malbork för 64 år sedan dödades vid ett och samma tillfälle 1 850 individer.

Mer läsning

Annons