Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lek med elden

Annons

Det var vår i luften. Fjolårsgräset rasslade i vinden. Det var nästan sista april. En äldre kompis hade fått Kina så nu skulle det smällas. Jag och Johan skulle till Kullen och bomba. Med en ask tändstickor och några smällare skulle vi fira in våren. Ingen av oss förstod att det kunde hända något som vi inte hade väntat oss. Då hade vi säkert låtit bli. Trots att vi inte var äldre än elva år. Men vi tänkte oss inte för utan nickade bara till varandra att sätta igång. Vi sprang ut på kullen med plastpåsarna med bomber i händerna.

Ingen vuxen fick se vad vi höll på med. De gillade inte att det smällde och skulle säkert säga att vi inte fick hålla på. De hade kanske en aning om att något kunde hända, något som vi inte väntade oss. Men det fanns inga vuxna i närheten så vi tänkte bara på det roliga. Vi sneglade inte åt sidan. Tänkte inte på att eld och torrt gräs är en ganska dålig kombination. Ännu sämre när det blåste, som det gjorde den här dagen för nästan 40 år sedan. Vi drog eld på en sticka, tände stubinen och kastade Kinapuffen så långt vi kunde, en skaplig knall faktiskt. Vi gjorde om det. Tändsticka, stubin, kast och smäll. Plötsligt pekade Johan på en liten rökpelare som strävade mot himlen en bit bort. Det brinner, skrek han. Vi la benen på ryggen och vände oss inte om förrän vi var nästan hemma. Då såg vi att det rök ordentligt och att lågor slog upp från det torra gräset. Jag minns inte vem av oss som vågade berätta, men efter ett tag kom brandkåren. Ja, pojkar det här kunde ha gått riktigt illa. Om vinden legat på åt andra hållet hade det varit fara för kåkarna som ligger närmast Kullen.

Brandsoldaten såg inte glad ut under hjälmen. Förutom den läxa som jag och Johan tyckte det var att vi inte fick gå och se Lucky Luke på matiné lärde vi oss att inte leka med elden. Det kan hända något som man inte tänkt. Man brukar säga att bränt barn skyr elden och i mitt fall var det sant. Jag blev lite feg, tänker mig för om något jag kanske inte har tänkt på kan hända. Man hoppar inte gärna i galen tunna flera gånger.

Jag kom att tänka på den här gamla historien när jag med fasa läste att något som kallar sig Arenabolaget vill att kommunen satsar en kvarts miljard på en ny gymnastikhall.  Med tanke på att det hoppats i galna tunnor vad det gäller både badhus (dubbelt så dyrt) och torg (flera miljoner dyrare) borde det väl vara dags att någon drar i handbromsen och tar sig en funderare. Behöver verkligen Östersund en inomhusarena med 4 000 sittplatser? Finns det så många gymnaster, hockey- och bandyspelare att skattepengarna ska användas till ett så svajigt projekt.

Om det nu finns så mycket pengar kanske det vore vettigare att lägga några kronor på äldrevården så att gamla slipper äta lunch i sängen. Men det är klart. En satsning på gamlingar ger ingen stjärna i kommunalpolitikernas himmel. Kan en elvaåring lära sig att inte göra samma misstag två gånger borde kommunens beslutande också kunna göra det.

Mer läsning

Annons