Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kanelbullens dag, varför då?

I dag firas Kanelbullens dag för tionde året i rad. Alltså en tradition. Kanelbullen betyder tydligen mycket för många människor. En kopp kaffe utan kanelbulle är lika otänkbart som pannkakor utan sylt.

Annons

Det sötade vetebrödet med kanel och pärlsocker har därför fått en alldeles egen dag i den svenska almanackan. Denna ära delas tillsammans med angelägna och väsentliga ämnen som Samernas nationaldag, Europadagen och Världsbokdagen.

På ett sätt måste man imponeras av att den Göteborgsbaserade privata stiftelsen Hembakningsrådet lyckats så väl i sin marknadsföring.
Att kanelbullen skulle vara det mest helsvenska som vi stoppar i oss, tvivlar jag dock på.
Den förträffliga kryddan kanel (av släktet cinnamomum) växer mig veterligt varken i den svarta skånska myllan, på den bördiga Västgötaslätten eller i odlingszon 7, dvs. Norrlands inland och fjälltrakter. På sydliga breddgrader har kanel alltid funnits och omnämns till exempel i Andra Mosebok.

Traditionen med kanelbullar, eller kanelsnäckor som en del säger, är inte så gammal. Efter första världskriget öppnade omvärlden på ett aldrig tidigare skådat sett och tillgången på exotiska kryddor blev lite av var mans egendom. Därmed kom bakandet av kanelbullar igång. Nationalencyklopedin senarelägger introduktionen av kanelbullar till: "åtminstone sedan 1950-talet". Kanelbullen delar därmed meteorernas öde; ingen är säker på födelseögonblicket.

Varför Kanelbullen ska firas just den 4 oktober är ett annat litet mysterium? Den dagen är ju starkt förknippad med en av 1900-talets viktigaste politiska strider: kampen mot löntagarfonder.
Löntagarfonderna var ett så kraftigt ifrågasättande av det privata ägandet att Thorbjörn Fälldin tog pipan ur munnen och mumlade något om "öststatssocialism". Det sovjetiska tvärkastet i svensk ekonomi lockade 1983 fram oanade poetiska talanger hos finansministern Kjell-Olof Feldt: "Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dom ända hit." Svenska arbetsgivareföreningen förvandlade den 4 oktober till sin kampdag - ackurat som arbetarrörelsens 1 maj.
I stället för Kanelbullens dag kunde man ju tänka sig att göra den 4 oktober till Dagen mot förstatligande av landets ekonomi eller mer aktuellt i dessa dagar - Dagen för statligt räddande av banker och bolåneinstitut. Fast det är onekligen mindre kontroversiellt med Kanelbullens dag.

Ett kök som doftar kanelbulle är oslagbart i trivselhänseende.
Därför bakas det kanelbullar på löpande band i barnlitteraturen.
Ingen annan doft signalerar så mycket trygghet, vänlighet och gemenskap.
Att värma kanelbullar i mikron är däremot som att kyssa sin egen syster.

De minnesgoda, ett finare ord för gubbar och gummor, vet vilken central roll kanelbullen intar i svensk medvetenhet. Det var nära att e-posttecknet @ fick heta "kanelbulle" men kom att besegras av "snabel-a" eller "at" som de yngre generationerna säger.
Det kanske inte är så tokigt i alla fall med Kanelbullens dag.

Mer läsning

Annons