Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag vill inte ha en ishall

Det skulle vara intressant att få veta hur många som kommer att utnyttja den 100-miljonerssatsning som jag läste att Östersunds kommun håller fast vid.

Annons

Oavsett 2000-tal och finanskriser säger kommunalrådet att de tänker slanta upp 100 millar för en ishall. Jag vill inte ha nån ishall. Enda gången jag varit i Z-hallen (eller vad den heter) var när det var loppis. Jag vill inte använda mina och mina barns pengar till en ishall.
Synd att vi inte bor i Schweiz, då skulle frågan avgöras med en folkomröstning i vilken jag är övertygad om att hallkramarna torskade. Det känns så oerhört 50-tal. Lyckliga ungdomar i mörkblå, noppiga träningsoveraller springer i leriga träningsskor hem till mamma och äter kärnmjölkslimpa och dricker O´boy och lyssnar på Povel.  Men det är väl så att så länge det är folk i min ålder som bestämmer så kommer det att satsas på idrottsanläggningar och annat otyg. 
Klotter och annan skadegörelse kommer inte att försvinna bara för att det finns en ishall på armlängds avstånd. Det politiker måste försöka fatta är att man automatiskt inte är intresserad av hockey eller basket bara för att man är under 25.
Jag är övertygad om att det finns minst lika många musiker som hockeyspelare i Östersund, men den politiker som vaknade till på ett fullmäktigemöte och äskade pengar till kultur – låt säga 100 miljoner till Tingshuset – skulle hamna på psykakuten fortare än han hann säga a-sträng. Men det är bara att hoppas att de som ska ordna fram en ishall anlitar andra konsulter än de som jobbat med badhuset. Det blev mer än dubbelt så dyrt – 82 istället för 40 miljoner.
Med samma expertis kan en eventuell ishall rusa upp från planerade 100 miljoner till en kvarts miljard och då blir det säkert besparingar, men så länge vi har nöjda och glada hockeyspelare är väl allt frid och fröjd. Att skolungarna (i den kommunala skolan) kanske blir utan både lärare och mat kan man bortse ifrån och istället bjuda eleverna på någon såsig division 2-match i 100-miljonershallen.
Jag är inte bara irriterad på ishallar. Jag har fått stryk två gånger av en fuskande Alfapet-dator ute på nätet. DJ, PC och Kir har den godkänt för sin egen del. Möjligt att jag är dåligt uppdaterad, men egennamn och varumärken har i alla fall tidigare varit bannlysta. Datorns regler säger att den tydligen bara ska godkänna substantiv i singular. Häst funkar. Hästar är kört. Men det var när det var min tur. Datorn drog in en massa poäng på kombon DJ och TJA ( typ, förkortning av tjena).
Är det någon mening att möta en sådan motståndare? Jag satt bakom datorn med Svenska akademiens ordlista (en för datorn okänd publikation). Jag höll på att slänga ut maskinen när den nekade alla mina försök, men en liten revansch fick jag i alla fall. Zebran.

Mer läsning

Annons