Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjärnan blir mindre och mindre

Jag måste väl börja med att gratulera alla kvinnor på internationella kvinnodagen, som för övrigt fyller 100 år i dag.

Annons

Jag måste väl börja med att gratulera alla kvinnor på internationella kvinnodagen, som för övrigt fyller 100 år i dag. Men ju fler dagar som utnämns till något speciellt desto mindre värd känns den internationella kvinnodagen. Är det rätt att världens kvinnor ska fightas på samma arena som kanelbullen, som också har en egen dag? Jag är skeptisk, men det kanske är en bra idé att uppmärksamma kvinnor i dag, för att sedan skita i deras villkor fram till den åttonde mars nästa år.

Nu pratar jag inte om svenska kvinnor, som jag tror överlag har det ganska trevligt jämfört med medsystrar i tredje världen där många kvinnors (och mäns också, för den delen) vardag är en kamp på liv och död och, föreställer jag mig, ytterst få hinner fundera över hur många procent kvinnor som finns i styrelserummen.

Jag köpte en svindyr mobiltelefon härom veckan. I lördags fick jag inte igång den. Jag vet fortfarande inte vad som var fel, men förmodligen är det min höga ålder som spökar. De två grabbar som fortfarande bor hemma donade ett tag, bad mig, som hyperventilerade och fick hudproblem, att ta det lilla lugna.

Jag såg de kommande veckorna framför mig med fasa. Allt av värde, allt jag skulle göra och komma ihåg doldes i mobilens kolsvarta front. Hur skulle jag kunna kontakta mina barn? (Numret till deras mobiler ligger lagrade i mobilen. Jag har aldrig lagt dem på minnet). Hur skulle jag kunna ta mig upp på morgonen? (Telefonen är min väckarklocka). Hur skulle jag kunna komma ihåg vilken tid och dag jag skulle till tandläkaren? (Almanackan i telefonen var fullproppad med viktigheter, typ) Hur skulle jag kunna komma ihåg vad den här episteln skulle handla om? Det var något viktigt som hände natten mot i dag. Men vad? Ja, just ja, Oscarsgalan. När ni läser det här vet ni redan hur många guldgubbar James Camerons Avatar hystade in. Förmodligen ett gäng. Det var länge sedan jag var så fascinerad på bio. Ja.

För att återgå till mobilen. Fortsätter människor att så totalt förlita sig på att mobilen ska hålla koll på vår tillvaro är jag helt allvarlig när jag säger att vissa av hjärnans funktioner kommer att bli mindre spänstiga. Det finns väl i evolutionens namn ingen mening att ha en fettklump uppe i skallen som gör samma sak som mobilen. Det vill säga komma ihåg parmiddagar, läkarbesök, vilket lag korplaget ska möta på onsdag, bröllopsdagar, faster Gärdas födelsedag, vad man ska handla på Ica.

Nej, hjärnan kommer nog sorgligt nog att bli mindre och mindre användbar. De generationer vi kan överblicka kommer inte att märka något, ni kan vara lugna. Evolutionen smyger på fjäderlätta tår och överraskar aldrig någon. Man hinner säkert vänja sig. Men om någon miljon år finns inte en enda hjärna som kan komma ihåg när faster Gärda fyller år.

Mer läsning

Annons