Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här sjuder det av aktivitet hela kvällarna

/
  • Mathias Björch arbetar som vaktmästare och försöker vara tillgänglig så mycket han kan i sporthallens reception under kvällarna.
  • Klara Fuchs är 17 år och har varit ledare för Östersundsgymnasterna i tre år. ”Jag lär mig mycket av att leda också, att tvingas förklara vad syftet med vissa övningar är”, säger Klara.
  • Börja med två rundsparkar med vänster fot, sedan två stycken med högern, fyra stycken knän, ta tag i nacken på motståndaren och snurra runt honom, två sparkar och avsluta med att ta ut avstånd. Ja, det var hela serien.
  • Andreas Lindgren tar gärna med sig dottern Aina till klätterhallen och hon verkar inte ha något emot att vara med när pappa klättrar.

I november 1968 öppnades sporthallen i Östersund. En samlingsplats för aktiva människor, unga som gamla, sedan drygt 40 år. Länstidningen gjorde ett besök där en helt vanlig vardagskväll i början av december.

Annons

I receptionen innanför dörrarna sitter Mathias Björch. Han jobbar som vaktmästare och det innebär bland annat jobb i receptionen. Han har jobbat här i elva år.

– Jag började på måndagen efter jag tog studenten och sedan har det varit så, säger Mathias.

Arbetet i receptionen handlar om att finnas till hands och serva människor.

– Vi har ju folk som kommer hela dagarna, elever kommer och äter lunch, tränare ska hämta nycklar och sådana saker, så någon av oss som jobbar försöker alltid att sitta här, men springer det läck någonstans så måste vi ju ta det först, och fylla på varuautomaterna och byta nåt lysrör får vi alltid tid till, säger han.

Knappar, lampor, strömbrytare och nyckelknippor till omklädningsrummen hänger på väggarna. Visst finns det saker att göra. Sporthallen är stor, hallarna och omklädningsrummen är många.

Prestige på spel. I A-hallen är det match. IFK Östersund FFF, fotboll för funktionshindrade, har säsongsavslutning och match mellan ledarna och spelarna. Föreningen med cirka 50 medlemmar ses varje vecka och tränar. Det går hett till på planen och det är en del prestige som står på spel. De på bänken hejar och skriker.

Anna-Lena Olofsson är en av tjejerna i spelarlaget.

– Det brukar vara tufft, jag har gjort illa mig ett antal gånger, skrattar Anna-Lena.

I målet för spelarna står Zeljko Ostojic.

– Om ni vill stå på ett säkert ställe så ställ er inne i målet för där träffar de inte! hojtas det från planen.

Under andra halvlek får ledarna övertag i spelet och några bollar trillar ändå in.

I klätterhallen är det lugnare. Grepp i olika färger och former täcker väggarna. Människor hänger längs lederna och hela hallen är fylld av koncentrerad tystnad. Musik på låg volym sipprar ut från ett par högtalare. Mikael Andersson, 31 år, har klättrat i tio år i Östersunds klätterklubb. Han är här fyra gånger i veckan, det är mer än en hobby för honom.

– En del brukar säga att om en person klättrat länge så klättrar han tyst. En ovan klättrare slår ofta i väggen med fötter och armbågar men en van klättrare har den precisionen att han inte slår i lika mycket. Det är tekniskt effektivt att klättra tyst, säger Mikael.

Han tränar inför sommaren då han är ute i naturen och klättrar med rep.

– Det är så mycket runt omkring, saker man får uppleva, många lite obskyra ställen man får se.

Kontrasten är stor mellan repklättring i det fria på sommaren och den fönsterlösa hallen under vintern.

– Inomhusklättring för mig är att lägga en grund så jag är i bra form när våren kommer, som andra idrottsutövare som tränar när säsongen inte är, förklarar Mikael.

På eget initiativ. Det som är annorlunda jämfört med andra sporter är att det är klättring på eget initiativ. Det är ingen gruppträning. Många som kommer hit första gången undrar ibland: När börjar det? Det är lite av charmen, men lite jobbigt för dig som är van vid att ha en tränare som talar om vad du ska göra.

Andreas Lindgren och Tere Rauret har med sig dottern Aina. Aina ligger på golvet och äter på en sko.

– Hon får hålla sig på marken tills vidare. Det går att klättra med barn men det skulle inte vara roligt då. Tjusningen är att klättra något som är svårt och då får du räkna med att falla ibland, säger Andreas.

Slår kullerbyttor. I D-hallen är det desto mer livat. Där håller Östersundsgymnasternas ungdomsgrupp på att avsluta sitt pass. 20 barn mellan sju och tolv år är med och slår kullerbyttor på matta och hoppar trampolin. Det är mycket lek, lite allvar.

Vilka är ni? Jag vill också vara med i tidningen! Snälla, vill du intervjua mig?

Klara Fuchs är AG-gymnast och har varit ledare för olika gymnastikgrupper i tre år.

– De är ju så roliga och de lär sig så mycket så fort. En del av dem som kommer hit i början kan knappt slå en kullerbytta och efter bara ett halvår eller ett år kan de göra volter, säger Klara.

– Gymnastik är viktigt för barn, de lär sig att kontrollera kroppen och de utvecklas som personer också när de upptäcker att de kan röra sig som de vill.

– Man utvecklas mycket som ledare också, jag har fått gå en massa kurser och nu förstår jag bättre vad jag höll på med när jag gymnastiserade som liten.

Fanny Malmgren är nio år och tycker bäst om att göra hjulningar och baklängesvolter på mattan.

– Det är jobbigt och man blir trött ibland. Ibland när man stretchar blir man trött också, säger Fanny. När hon inte går på gymnastik dansar hon på Dawes.

– Det är också roligt, jag har dansat i fyra terminer. Nu har vi dansuppvisning samma dag som gymnastikavslutningen så då missar jag den.

– Min kusin Maja, fortsätter Fanny, hon har också varit på Dawes och dansat och då fick hon vara i tidningen. Hon hade svart dräkt med rosa på.

– Nu ska vi leka ”Under hökens vingar”!

Clinch finslipas. Någon lek är det däremot inte i hallen bredvid. Östersunds MMA tränar och i kväll står thaiboxning på schemat. Clinch heter tekniken som finslipas för stunden och syftet är att få kontroll över motståndarens kropp och attackera när han är ur balans. Instruktören Tobias Rönngren avbryter titt som tätt och rättar till detaljer, foten lite bakåt, benet ska vara rakt.

– Det är en enmanssport. Man står alltid ensam och har inga andra att skylla på om något går snett men man tränar och tävlar alltid tillsammans med andra så det är en väldigt social aktivitet. Det är en bra gemenskap, säger Tobias.

Hall och skyddsrum. I E-hallen samsas bordtennis med boxning och dramautbildning under olika tider. Det är dessutom ett skyddsrum.

– ÖGIF har träningar i stort sett varje kväll. Vi har många grupper beroende på att lokalerna ser ut som de gör, vi får bara in fyra bord i det här rummet, säger Lars Göran Norman, tränare.

Vi är mitt i pingissäsongen så tävlingarna avlöser varandra just nu.

Vad krävs för att bli en bra pingisspelare förutom bollsinne?

– Pingis är en mental sport, är det jämnt så vinner den med starkast huvud, säger Lars Göran.

Klockan tio stänger sporthallen för kvällen. Mathias Björch slår en lov runt i korridorerna. Han handsläcker i vissa hallar, ser efter så att ingen glömt kvar några saker i omklädningsrummen och kollar så att inte någon dusch står och rinner.

Mer läsning

Annons