Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här driver de fjällgården Almdalen mitt i väglöst land

/
  • ”Platser som Helags och Sylarna är trendiga att vandra till, medan Hotagen inte är ett namn på samma sätt. Våra gäster är snarare sådana som varit här med sina föräldrar när de varit små eller turister som regelbundet väljer att återvända”, säger Håkan.Foto: Andreas Persson
  • I anslutning till gården ligger en nybyggd kaffestuga (till vänster på bilden) där paret serverar mat och fika vid förbeställning. Totalt har man sex stugor med sammanlagt 38 bäddar på gården.
Foto: Andreas Persson
  • Randi och Håkan känner sig aldrig ensamma på sin fjällgård. ”Många tror att vi bor någon annanstans i en lägenhet, men det här är ett sätt att leva.”Foto: Andreas Persson
  • Håkan står i ingången till en av Almdalens gäststugor. Snart väntar jaktsäsongen och med den högtryck i gästtillströmningen. Efter en liten dipp i oktober-november börjar nästa högsäsong i februari.Foto: Andreas PerssonI väglöst land driver Håkan Lund och Randi Olofsson Lund fjällgården Almdalen. För att ta sig till sin bil måste paret först tillbringa en halvtimme på fyrhjuling.Foto: Andreas Persson
  • På gården står en liten klimatstation. Den mäter temperatur och nederbörd och avläses vid ett flertal tillfällen varje dag av Randi. Resultaten skickas sedan in till SMHI.Foto: Andreas Persson42 kvadratmeter solpaneler sitter uppsatta i anslutning till gården och gör Almdalen i stort sett självförsörjande på elektricitet. När anläggningen byggdes var den norra Europas största i väglöst land.Foto: Andreas Persson
  • Randi och Håkan känner sig aldrig ensamma på sin fjällgård. ”Många tror att vi bor någon annanstans i en lägenhet, men det här är ett sätt att leva”, säger Randi.
  • ”Det finns allting något att göra här. Är det inte turister på besök så ska det snickras med något på gården”. Att det aldrig blir långtråkigt i Almdalen är både Randi och Håkan överens om.
  • Almdalens fjällgård har drygt 1 500 gästnätter per år. Förutom Sverige kommer besökarna från länder som Israel, Australien, USA och Belgien.
  • Fyrhjulingen är tillsammans med skotern det kanske viktigaste fordonet för Håkan och Randi. Paret har dispens för att köra fyrhjuling längs skogsvägen till Lakavattnet. ”Det är inte för att flasha med nya prylar vi köper såna här saker. Här handlar det om vår säkerhet och kontakt med omvärlden”, säger Håkan.
  • Väglöst land. Almdalens fjällgård ligger i Hotagens naturreservat, nio kilometer från närmaste bilväg. Där bor Randi Olofsson Lund och hennes make Håkan Lund.

Håkan och Randi har två mil till brevlådan. Elektricitet dygnet runt har de haft i fem år. I väglöst land driver de tillsammans fjällgården Almdalen.

– Men för att vara så onormala är vi nog ganska normala, säger Håkan.

Annons

Med bil tar det stopp i Lakavattnet. Därifrån är det nio kilometers vandring för att man ska komma hem till Randi Olofsson Lund och hennes make Håkan Lund.

De bor på fjällgården Almdalen, en så kallad fjällägenhet med mer än 200 år på nacken.

Här har Randi i princip vuxit upp. Hon var bara fyra år gammal när hennes familj 1969 valde att flytta till Almdalen.

– Jag har mina första minnen härifrån. När jag började skolan åkte jag skoter ner till Lakavattnet under vintern för att kunna ta mig vidare till Laxsjö där skolan låg. Det blev långa dagar, men det var det värt för att få bo kvar här, säger hon.

Under andra halvan av 1970-talet började Randis far ta emot turister till gården och efterhand som verksamheten växte blev även dottern involverad. När fadern dog 1990 valde Randi att ensam bo kvar på gården och fortsätta med turistverksamheten.

– Jag har aldrig känt mig ensam här ute. Det är snarare så att jag undrar varför man ska flytta någon annanstans och trängas med alla andra?

Då bryter hennes man Håkan in:

– Men det där stämmer inte riktigt. Förutom när säsongen är slut i oktober varje år är det ständigt folk som rör sig här. Vi har nästan jämt turister på besök.

Håkan kom till Almdalen från södra Hälsingland för nio år sedan. Då hade han och Randi känt varandra i några år efter att ha introducerats av gemensamma bekanta.

Efterhand som deras kärlek växte fram närmade sig även Håkan beslutet att flytta ut i den jämtländska fjällvärlden.

– Visst var det ett väldigt stort steg att ta. Jag var rörmokare och drev ett eget företag och skulle helt plötsligt lämna den världen bakom mig, säger han.

– Och visst är det en stor skillnad från att ha tillgång till bil och ständigt kunna förflytta sig om man behöver något, till att leva det här livet. Skulle jag till exempel vilja snickra något på gården tar det flera dagar från att idén uppstått till att sakerna är på plats här ute.

Men trots att Almdalen ligger i väglöst land har livet blivit betydligt enklare och mer sammankopplat med omvärlden det senaste årtiondet.

När kungen fyllde femtio år 1996 tilldelades landets länsstyrelser en summa pengar som skulle användas till symboliska gåvor till vår monark.

I Jämtland föll valet bland annat på en terrängväg mellan Lakavattnet och Almdalen. Skogsvägen är fylld med stockar och stenar, men tillräckligt bred för att en fyrhjuling ska ta sig fram. I dag utgör den en av Håkan och Randis viktigaste livsnerver.

– Vägen betyder oerhört mycket för oss. Tidigare var det skoter som gällde under vintern och på sommaren fanns det inga riktiga transportmedel. Med skogsvägen och fyrhjulingarnas tillkomst har det blivit mycket lättare att förflytta sig, säger Randi.

Håkan berättar att den knappa milen till Lakavattnet sällan känns som något problem.

– Sträckan ner till Lakavattnet är något som man bara avverkar. När vi pratar om att åka till Östersund säger vi alltid att det är tolv mil dit, men i själva verket är det tretton. Vi räknar aldrig att det faktiskt är en mil till själva bilen, säger han och fortsätter:

– Visst blir bränsle en dryg kostnad när man bor så här, men vi tänker aldrig på avstånden som något problematiskt. Vi ser till att göra flera ärenden samtidigt om vi ska någonstans.

För fem år sedan fick man även permanent elektricitet till gården. Då byggdes en solcellsanläggning på 42 kvadratmeter som nu gör att Almdalen i stort sett är självförsörjande på el. Endast under några vintermånader varje år måste man nu koppla in det dieseldrivna elverket.

– Före solcellerna kom på plats hade vi el några timmar varje kväll innan vi släckte gården. Nu har vi jämt elektricitet, säger Håkan.

Almdalen ligger en bit in i Hotagens naturreservat – ett gigantiskt område med en yta stor som Öland.

Förutsättningarna för jakt och fiske är goda och givetvis är även det vad som främst lockar turister till gården. Jakt på ripa, gråfågel och hare är något av det som erbjuds, liksom fiske av öring och röding.

På vintern lockar hundspannskörning turister från hela Mellaneuropa.

– Dessutom är det allt fler vandrare som söker sig hit. Fördelen är att vandringsbiten är vansinnigt enkel. Det är bara en kilometer upp på fjället härifrån och sedan ser man gården från alla topparna runtomkring, säger Håkan.

Förutom att ta emot turister jobbar Randi även som klimatobservatör åt SMHI, medan Håkan är fisketillsyningsman åt Länsstyrelsen samt sköter skoter- och vandringslederna i naturreservatet.

Att Håkan och Randi lever tillsammans på sin arbetsplats kan i mångas ögon verka problematiskt. Paret har dock sina knep för att lösa meningsskiljaktigheter.

– Vi tar tag i allting på en gång. Det finns inte direkt någonstans att ta vägen när man bor så här så blir man irriterad över något är det lika bra att diskutera det på en gång, säger Randi.

– Men visst är det lite speciellt att vara på arbetsplatsen hela tiden. Vi har haft en veckas semester under alla dessa år där vi båda tillsammans har åkt bort, fortsätter hon.

Finns det något som ni saknar när ni lever här?

– Ibland saknar man möjligheten att hälsa på folk, men vi brukar alltid försöka lura hit våra vänner. Sedan kan man inte ha förväntningar på att hela tiden kunna göra vissa saker. Men sådant som att inte kunna köpa en kvällstidning varje dag är en vanesak, säger Håkan.

– Och tittar man ut genom fönstret så är det få förunnat att ha den här utsikten. Vi bor mitt i naturen och får ändå uppleva massor av möten med människor.

Vad får ni för reaktioner från människor när era levnadsval kommer på tal?

– De flesta tycker att vi gör det bra som bor på en plats som den här. Sedan blir de ofta lite förvånade när det visar sig att vi inte är några enstöringar. Vissa blir till och med förvånade över att vi har tv och skulle i princip nöja sig med jordstampade golv i stugorna, säger Randi.

– För att vara så onormala som vi är så vi nog ganska normala, sammanfattar Håkan.

Det är dags att lämna Almdalen. Nio kilometers vandring över stock och sten återstår till Lakavattnet. För många innebär promenaden vägen till civilisationen.

För Håkan och Randi är det bara transportsträckan till bilen.

Mer läsning

Annons