Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förstår inte varför kreativiteten är så jagad

Annons

Framför mig på datorns skärm har jag små rutor som tjatar om kontoplan, bokföring och balansräkning. Jag förstår lika mycket av det som era fördomar om en 18-och-ett-halvt-årig mediestudent förutfattar. Det snurrar av alla siffror och jag misstänker att en helt ny sida av det svenska språket precis har upptäckts.

Som Christoffer Columbus, när han skulle till Indien men hamnade i Amerikatt. Så känner jag mig. Jag ville bara fota lite och skriva lite och ha lite roligt och skryta lite om mitt åh så härliga jobb. Men när jag kastat mig ut där, vinkat adjö till alla snabbmatsställen och lagerkånk och styrt skutan mot det härliga drömjobbet, så KRASCH går jag på grund. Vaknar vimsig och vimmelkantig i någonslags byråkrativärld där momsdeklarationer och bokslut regerar. Funderar på om kreativiteten hann före mig, skippade det här grundet. Funderar mycket på kreativitet. Det är som ett spädbarn. Skört, kräver ständig uppassning och kan växa sig till någonting magnifikt om det vill sig väl. Men alla vill lägga sig i hur du uppfostrar din bäbis. Alla satans lärare genom åren som styrt och ställt hej vilt, men framför allt begränsat. Alla sociala små skitregler, som så gärna vill döma ut en till en konstig person, om man lever ut sina kreativa impulser utan hämningar.

Och så nu då, när jag fintat mig förbi alla de där hungriga monstrena med långa fingrar, och tagit mig hit. Till min trygga hörna i Länstidningen. Trodde jag satt i tryggt förvar här. Att jag kunde sitta och froda mina små idébäbisar och skriva om det jag tyckte var relevant att skriva om. Så kommer Skatteverket och kräver vårdnaden av mina barn. Skickar blanketter om preliminärskatt, betalningsuppmaningar och socialavgifter. Försöker skrämmas.

Förstår inte, skriver det igen så det verkligen betonas, jag FÖRSTÅR inte varför kreativiteten är så jagad, och så skör. Varför den lämnar så många människor, dör ifrån dem. Men titta! Jag är här igen, och har fått ihop en liten historia. Från toppen av mitt huvud till trycksvärta på era fingrar.

Mer läsning

Annons