Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Excentriska familjer

Annons

Jag var just hemkommen från USA och började mitt sommarjobb med tanken på att det skulle bli en bekväm och lugn tillvaro på det kafeét. Idyllen var total med utsikt mot havet långt nedanför oss och det var som en oas på Hallandsåsens sluttning. Men i de lugnaste vatten lurar de mest knepiga fiskar. Eller annorlunda familjer.

När jag tänker tillbaka på sommaren 08 som jag tillbringade så mycket med familjen som ägde kafeét blir jag lika förundrad varje gång över hur filmlikt det var.

Den burdusa pappan som med sin tyska brytning alltid hade något att säga till om allt. Äldsta brodern som blev filmstjärna och rikskändis i såväl Frankrike som USA. Den ena dottern som förlorade sina tvillingar i nionde månaden och kom hem från sitt liv i Paris för att sörja.

Under fyra månader stod jag i mitten och fick ta del av ett liv så fjärran från mitt eget. Intriger och bråk, kärlek och oändliga stunder av skratt, avundsjuka och ilska. Allting i en filmlik tappning där känslorna alltid svallade lite extra, hollywoodeffekten ständigt tycktes påslagen och dramat aldrig riktigt slutade. Varje dag var ännu en dag i min personliga favoritserie som jag kunde se från första parkett.

Jag älskar att tänka tillbaka på sommaren 08 just därför. För att det alltid hände något. För att jag var del av en familj, men ändå inte, som var så excentrisk och underbar.

Jag brukar jämföra min familj med andras. Inte så att jag jämför att se om någon har en bättre än min. Men jag tycker om att fundera på skillnaderna. Familjen på Hallandsåsen var dramatisk men varm och min innehar definitivt en liknande värme men, tack och lov antagligen, inte lika mycket drama.

Ibland önskar jag kanske att vi var lite mer annorlunda. Som en vän till mig vars familj är som direkt tagen ur Sunes sommar eller alternativt jul. Där är en ständig klantighet, missöden som förstör såväl semestrar som skolutflykter, och olyckor. Men de har sanslöst roligt. Precis, exakt hela tiden.

Men å andra sidan så är min familj inte dum den heller. Faktiskt inte det minsta tråkig eller särskilt vanlig. Jag antar att man blir lite hemmablind bara. För jag vet inte många andra fäder och döttrar som spenderar en halv påsk med att jaga gnagare och skrika ”nu har du satt din sista kotte, ekorrjävel!” så det skallar i kvarteret. Eller någon annan bror som bränner sin syster med en upphettad tesked just under sekunden brudparet ska skära upp tårtan på festen (inte alls så farligt som det låter dock!).

Vårt motto när det tävlas, spelar ingen roll om det är fia med knuff eller mångkamp på Boda Borg, är ”det viktiga är inte att ha roligt utan att vinna”. (inte heller så farligt allvarligt som det låter.)

Jag älskar min familj för det här. För att vi tar spel på blodigt allvar, har de roligaste semestrarna och ägnar påsken åt ekorrjakt. Det är både knasigt och fint. Z

Mer läsning

Annons