Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En ordentlig snyting

Annons

Jag läste att en genusvetare tar åt sig äran av att ha lagt ribban för en dansföreställning. Det är ett spännande nytänk att låta såna diktera ramarna för vad som ska anses vara godtagbart och god smak. Ungefär som att låta en militant vegan bestämma vad som ska finnas på ett julbord. Skaffningen skulle säkert bli oerhört politiskt korrekt, men vansinnigt tråkig. Jag tänker på den fenomenale Poul Ströyers kommentar till genusvetares/ kvinnokämpars/ jämställdhetsivrares anfall mot H&M: s första julkampanj. Den med Anne Nicole Smith, ni vet. Han ritade en bild som var helt utan ekivoka inslag. En kvinnlig präst i full mundering, där en pil pekade upp under kappan där man kunde läsa. Trosa: 67 kronor.

Det har varit mycket att fundera över den senaste veckan. Bland annat om den fostrande idrotten. Jag fastnade särskilt för en artikel som berättade om en lagspelare som blivit så förbannad på en annan idrottsman att han slog av näsbenet på honom. Rubriken till artikeln var lite missvisande. Där stod bara att näsbenet gick av, ungefär som att det plötsligt bara hade sagt krack och gått i bitar. Sanningen var att det var en ordentlig snyting som fick näsan avslagen. Okbenet i kinden fick sig också en spricka och ögat tog lite stryk, men det var säkert inget, för lagets tränare tycker att de 60 dagar utan spel som straffet blev är lite för hårt. Jag tycker straffet låter orimligt lindrigt. Jag skulle inte vilja att någon slog in näsan på mina söner, oavsett om det var i idrottssammanhang eller utanför McDonald's.

Jag ringde en av mina vänner för att höra hur det ligger till. Han jobbar med att försvara folk som anklagats både för det ena och andra. Han menade att det var grabbens ålder som räddade honom från ett mer kännbart straff än avstängning från 60 dagars seriematcher. Vid 21 års ålder blir det lite andra bullar och en avslagen näsa skulle kunna få en åklagare att yrka på fängelse. Men några hundra miljoner till en ny sportarena här i stan kanske skulle få även den ilsknaste spelare att bli mildare till sinnet.

Jag hade en stund över i lördags så jag satt och zappade lite mellan olika TV-kanaler och hamnade mitt i en grävlingsslakt. Jägare med pannlampor hade släppt sina jakthundar lösa. Hundarena rusade i mörkret för att få vittring efter grävlingar. Det fick de förstås, för det är inte många dofter som undgår en jakthunds nos. Hunden skällde och bet i bytesdjuret som försvarade sig så gott han kunde. Men det gick såklart åt helvete när två grabbar med sexåenhalvor och pannlampa dök upp. Vad har man egentligen en slaktad grävling till? En mössa, ett flythjälpmedel eller ett halsband. Utbudet av recept är ju inte direkt bedövande så själva grävlingsjakten måste handla om lust att döda.

Mer läsning

Annons