Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En given succé

Jag brukar aldrig snåla. Hittar jag på något bra låter jag gärna mina medmänniskor få ta del av det.

Annons

I helgen fick jag en idé som bör kunna revolutionera, kanske inte hela livsmedelsbranschen, men åtminstone den del som sysslar med ris och sylt och sådant. I en kyldisk i en butik där jag handlade hittade jag något som kallades ”Vintermums”. Det var ris och sylt. Lite kanel. Det är säkert tänkt att anrättningen ska ätas under kalla, sportiga vinterdagar. Jag kunde inte bärga mig utan satte i mig burken till frukost i går morse. Det var kanske lite vinterkänsla. Jag vet inte riktigt, men under frukosten kom vi på att det fanns goda möjligheter att utveckla och ta konceptet till helt nya höjder.

Ett förslag som jag delar med mig helt gratis är ”Sensommarmums”. Visst doftar namnet mogna äpplen, daggvåt äng och babyblå sensommarhimmel. Tänk en plastburk. Tänk gräddigt dillris. Tänk tunnbröd. Tänk getost. Tänk den allra finast saltade surströmming. Där har ni min vision av ”Sensommarmums”. En given succé när du vill äta något festligt, men har smått om tid. Jag föreställer mig att det livsmedelsföretag som vidareutvecklar konceptet får plocka in sina skarpaste hjärnor för att komma på hur man ska få ner tunnbrödet i burken, men med tanke på matföretagens aldrig sinande uppfinningsrikedom lär de nog lyckas. Jag vill inte ha något för tankemödan utan det enda jag begär är att ni kommer ihåg var ni läste om idén först.

Tror ni på spöken, andar och gastar? Inte jag heller. Men en grabb som är typ spökenas talesman är engelsmannen Terry Evans som säkert många av er har sett på TV där han brukar medverka i programmet ”Det okända”. I veckan höll han en storseans i stan. Jag har inte ens varit på en lillseans tidigare så det kanske var vågat att börja med en stor. Men jag gick dit ändå. Det var jag och fyrahundra andra, företrädesvis kvinnor. Jag tror inte på andar, spöken, George Bush, snömän, UFO:n. Nej, egentligen inget som jag inte har tagit i. Jag hade ingen aning om vad jag skulle få uppleva, men hade nog på känn att en och annan ande nog skulle dyka upp. Jag föreställde mig lite exorcism, lite snurrande skallar, sprucken hud, lite läskiga röster, oförklarliga strömavbrott och kallt vinddrag. Ja, alltså lite som i filmen Exorcisten, där Linda Blair blir besatt och andeutdriven. Endera var alla onda andar uppe på Lillänge och köpte billig lax eller så höll de sig ovanligt beskedliga just den kväll jag skulle stifta bekantskap med dem. Intet vinddrag, inga snurrande skallar. Nej, faktum var att det inte hände så mycket.

En vad jag tror var en sömn-ande slog klorna i mig så jag somnade till en liten stund. Men strax innan fick Terry kontakt med en ande som hade en del att anmärka på en av deltagarnas val av underkläder.

Mer läsning

Annons