Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det har väl nåt med åldrande att göra

Jag har vaccinerat mig mot den nya superinfluensan. Det är mycket snack om hur sjuk man kan bli om man tar sprutan.

Annons

Den senaste tiden har det inte varit lika mycket snack om vad som kan hända om man inte tar sprutan. Kvällstidningarna lever i mångt och mycket på att förpacka rädsla. Ni vet det där ”Vanlig förkylning kan vara denguefeber” och ”Vanligt nageltrång kan vara spetälska”. Bägge tidningarna lever gott på att skrämma oss. Och i svininfluenstider gör de oss livrädda för det vaccin som faktiskt är ämnat att rädda livet på oss. ”Elsa, 46, tappade armen av sprutan” och ”Vaccinet dödade Boels katt”. I en av kvällstidningarna läste jag i alla fall en klok text som gick ut på att det inte är vaccinet utan viruset som är farligt.

I går morse kändes kroppen alldeles slak, helt orkeslös, ond. Egentligen ingen kropp som man ville ha något att göra med. Struma? Svininfluensa? Men jag blev brutalt påmind om att det hade hållits Halloweenfest hemma hos mig när jag kikade in i köket. Som tur var fick jag god hjälp att röja upp så städningen kunde inte vara orsaken till att kroppen kändes i olag. Jag har varit på många allhelgonafester, men priset man får betala för dricka alkohol har blivit orimligt högt. Först själva whiskyn. Dyr som stryk. Sen den där extraskatten som kroppen tar ut mer och mer frikostigt för varje år som går. När man var ung, ja, det är ett tag sedan nu, behövdes det inte mycket mer än en Cola och en burgare från Huvva för att man skulle vara i fin form igen. Trots att alkoholkonsumtionen numera är betydligt mer blygsam får man betydligt mer valuta för pengarna. Varenda centiliter sitter kvar i cellerna mycket längre än förr i tiden. Det har väl nåt med åldrande att göra. Ni får ha överseende med att dagens epistel inte blir den knivskarpa analys som ni annars är vana vid att kunna ta del av varje måndag. Vissa gnäller på att Halloween är en amerikansk skittradition som vi helt okritiskt har omfamnat. Det säljs pallvis av pumpor, godis och häxhattar och mycket av allhelgonahelgens ursprungliga idé har gått förlorad. Men andra länders sedvänjor som betyder att människor kan träffas och ha lite roligt har jag ingenting emot att vi tar till oss. Särskilt den här årstiden behöver vi nåt som inte bara är blött, mörkt och kallt. En före detta kollega drog för något decennium sedan ut på ett korståg mot den månad vi nu kollektivt befinner oss i. Svinnovember kallar han den och jag kan bara hålla med. Stöd hans kamp mot den i särklass tristaste månaden och gå med i Facebookgruppen som stöder honom.

Mer läsning

Annons