Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det behövs en hälsnings-reform

Så här i årets sista skälvande timmar gäller det att hålla tungan rätt i mun. Vet man inte kanske det är lika bra att hålla truten, annars finns risken att man framstår lika dum som om man säger god natt mitt på dagen. Du-reformen i slutet av 1960-talet gjorde det lättare att samtala med folk. Utom förstås med kungen, hans fru och deras ungar. De ska fortfarande tilltalas som om vi levde på 1800-talet.

Annons

Men det här ska inte handla om kungar och du-reformer. Det var bara ett stickspår för att driva in den här texten mot det den egentligen var avsedd att behandla. Nämligen att man som vanlig dödlig är hajmat när man träffar språkliga giganter som vet precis i vilket ögonblick man ska använda olika uttryck.

Det skulle behövas en hälsnings-reform. Handen på hjärtat. Vet du alltid när det är dags att haspla ur dig ”gott slut” eller ”god fortsättning”? Ta i dag till exempel. Vilken fras ska man möta sina arbetskamrater med? Ett käckt ”god fortsättning” eller ett lika käckt ”gott slut”? Det finns säkert någon magisk tidpunkt när fortsättningen går över till slutet. Men jag har ingen aning. För att klara mig brukar jag bara säga hej och aldrig dra in det där extra som många använder sig av i jul/nyårstid.

Jag var på mellandagsrea i lördags. Vilken tillställning. Handlarna försöker få oss att göra av med våra julklappspengar genom att locka med den och den tekniska skitprylen 200 kronor billigare än för några dagar sedan. Och plötsligt står man där med ännu en teknisk skitpryl som man inte hade en aning om att man behövde. Men den var ju 200 kronor billigare. Jag besökte ett sådant där tekniktempel häromdagen och företagets inköpare av pepparkakor har antagligen fått se sig om efter ett annat jobb. Han/hon hade monumentalt missbedömt behovet av bröd så varje mellandagskund uppmanades att gratis plocka med så många burkar man kunde bära. Eftersom gratis är gott la jag vantarna på en burk fylld av bruna, söta kakor, men säsongen börjar lida mot sitt slut och pepparkakor i mars känns lika häftigt som en kräftskiva i november.

Efter årsskiftet går jag in på det tionde året med såna här skriverier. Ni som har följt det här, tänk på hur mycket tid ni har lagt ner. Låt säga att det handlar om drygt 500 texter som kanske någon stackare har tragglat sig igenom. Varje text tar ungefär tre minuter att läsa från start till mål. Det innebär alltså 1 500 minuter, vilket i sin tur skvallrar om att någon i värsta fall slösat bort mer än helt dygn. Ett dygn som alldeles säkert skulle ha kunnat användas till något nyttigare. Men betänk att varje text tar någonstans runt en och en halv timme att producera så har ni klarat er rätt lindrigt undan ändå. God fortsättning, på er. Eller var det gott slut?

Mer läsning

Annons