Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bussen kommer med något för alla

/
  • Munkflohögen 15.45. När femåriga kusinerna Filip Larsson och William Ringnér kliver på blir det liv och rörelse i bussen. Filip vill läsa om bilar och traktorer och blir glad när han hittar en av Arne Norlins och Jonas Burmans populära böcker om Halvan. William delar sin kusins intresse för motordrivna fordon och testar gärna dörröppnaren och andra intressanta knappar på biblioteksbussen. Filips mamma Anette Holmqvist får hjälp av Allan Larsen vid lånedisken.
  • Storbränna 14.30. Byns enda barnfamilj besöker bokbussen varje gång den kommer. Den här gången resulterar besöket i två fulla kassar med böcker, mangaböcker åt Ulrika, 8,och sagoböcker åt Karlona, 4. Mamma Gunvor får bära hem dem.
  • Norderåsen 16.50. Elaine Hansson brukar besöka biblioteksbussen varje gång den kommer till byn. ”Jag lånar gärna tidskrifter. Råd & rön är en favorit”, berättar hon. I dag ber hon också bibliotekarien Marianne att ta med sig reseguider om Slovenien, Österrike och Ungern nästa gång. ”Jag ska ut på en tur i maj och då är det trevligt att läsa på lite innan.”
  • Storbränna 14.45. Lars-Erik Nilsson är en flitig gäst i biblioteksbussen. Han lämnar ofta önskemål till Marianne om vad hon ska ta med sig nästa gång.
  • Mellan Storbränna och Munkflohögen 15.15. ”Vi tar alltid matrast på samma ställe. Här följer vi årstidsväxlingarna”, berättar Allan och Marianne. Vid vägkanten rinner en litet vattendrag. I dag är allt översnöat men nästa gång de kommer, om fyra veckor, porlar det förhoppningsvis vårystert i bäcken.
  • Norderåsen 17.00. ”Det var ett tag sen vi såg dig”, säger Marianne när Björn Norberg stiger på bussen. ”Ja, jag har varit borta och jobbat ett tag”, svarar Björn. Han läser gärna deckare och plockar åt sig Håkan Nessers senaste ”Maskarna på Carmine Street”. ”Nesser är ojämn, så man får hoppas att den här hör till hans bättre”, säger han. Av Marianne, som själv är en ivrig deckarläsare, får Björn tips om två andra nordiska deckarförfattare, norske Jon Nesbø och islänningen Arnaldur Indridason.

Östersund-Häggenås-Norderåsen-Storbränna-Munkflohögen-Norderåsen-Husås-Fjäl-Östersund.

Följ med på en tisdagstur med biblioteksbussen.

Annons

– Hen lån man böckran så man hinn int jära nå ane än å lasa...

Lars-Erik Nilsson plockar åt sig en rejäl packe varierad litteratur vid månadens besök på biblioteksbussen. Var fjärde tisdag klockan 14.30 stannar bussen vid gamla skolan i Storbränna och Lars-Erik är en av de flitigaste låntagarna i byn.

I dag lånar han Selma Lagerlöfs ”Gösta Berlings saga” som ljudbok.

– Jag läste den som ung och nu tycker jag det börjar bli dags igen, säger han.

Ljudböcker lyssnar Lars-Erik på i bilen och traktorn. Han lånar också ett par musik-cd – Neil Young och Eldkvarn:

– Egentligen är jag mest för klassiskt, men man måste ju kunna höra på något annat också.

Enqvist och Gardell. Några nummer av tidskriften ”Illustrerad vetenskap” plockar Lars-Erik också åt sig, och bland 20-talet poster på lånekvittot som han visar mig finns såväl P-O Enqvists ”Ett annat liv” som Jonas Gardells ”Om gud” och Herta Müllers ”Hjärtdjur”.

Lars-Erik har lyssnat på en av den senaste nobelpristagarens böcker som följetong på radion.

– Hon går bra att höra på, säger han, men han är lite mer tveksam till Herta Müller i bokform:

– Kanske måste man ha mer litterär skolning än jag för att orka med.

En alert pensionär som Lars-Erik med bred smak och stor nyfikenhet på det nya måste vara en önskegäst i biblioteksbussen, tänker jag när jag avlyssnar samtalet mellan honom och dagens bibliotekarie Marianne Herrström.

Kommer folk nära. Fast för Marianne tycks å andra sidan alla gäster vara önskegäster. Hon pratar med stor värme om dem alla. ”Mina låntagare” kallar hon dem och det märks att hon åkt länge på den här turen och hunnit bygga relationer:

– Man kommer folk nära på ett helt annat sätt här i bussen än på biblioteket inne i stan. Här dröjer man gärna kvar för en pratstund om lite av varje sedan man fått hjälp med sina låneärenden.

– Förr hände det ofta att vi blev inbjudna på kaffe i gårdarna. Då gällde det att ha en bra kaffemage, för det var svårt att tacka nej. Men i dag är vår tidtabell så tajt att det inte hinns med några sådana utsvävningar.

Marianne är en av fyra bibliotekarier som turas om att bemanna biblioteksbussen. Varje tisdag är det hon som åker ut tillsammans med chauffören Allan Larsen, och de gör fyra olika turer; två åt Litshållet, en runt Brunfloviken och en till Bodsjöbygden.

Före varje tur har Marianne någon timmes förarbete. Vissa turer går till flera skolor och förskolor och då gäller det förstås att ladda upp med mycket barnböcker. Andra turer har en äldre låntagarkrets och då är det vuxenböcker som packas i de löstagbara vagnarna som går lätt att rulla in och ut ur bussen.

– Så har jag ofta många beställningar från månaden innan, säger Marianne.

– Låntagarna på landsbygden är mycket aktiva och alerta, lyssnar på radio och teve och vill låna det senaste. Många gånger ger de oss bra inköpstips.

Populära deckare. De nya deckarna är populära och ofta blir det lång väntetid. Den som vill läsa Stieg Larssons Millenniumserie eller Dan Browns senaste får vara tålmodig, dem kan man få vänta upp till ett halvår på.

När det gäller den lokala utgivningen är det stor efterfrågan på Bengt Erikssons ”Nicolina Teresia”, om storbedragerskan från Östersund, och Jens Ganmans ”Kungen av Jämtland”, om Maths O Sundqvist.

– Inte minst i de här bygderna, där vi åker i dag, vill man läsa om Maths O. Det här är ju hans hemtrakter, fyller chauffören Allan i.

Allan är inte bara chaufför, det är också oftast han som sköter själva låneregistreringen medan Marianne hjälper låntagarna till rätta ute bland hyllorna. Det är roligare så, tycker han:

– Det skulle vara trist att bara sitta sysslolös under stoppen.

Det är Östersunds kommun som äger biblioteksbussen, men chaufförstjänsten hyrs in av Danielssons buss som är Allans arbetsgivare.

– Jag är inne på min tredje biblioteksbuss nu, berättar han.

– Den här togs i bruk i maj i fjol och är modern och bra på alla sätt. AC, varmvatten på toaletten och ett välutrustat pentry.

Egen design. Det finns ingen standard för biblioteksbussar utan var och en inreds individuellt. Marianne och de andra bibliotekarierna har själva stått för designen.

– Vi åkte runt och tittade på en hel del bussar innan vi bestämde hur den skulle se ut. Vi var också till Volvofabriken i Finland och kollade produktionen, berättar hon.

I stort sett är hon nöjd med hur det blev.

– Det finns väl alltid små detaljer som kunde varit bättre, men på det hela taget fungerar den utmärkt, säger hon.

Det ryms cirka 3 000 böcker i bussen, och dessutom finns här alltså ljud- och talböcker, tidskrifter, dvd-filmer, musik-cd och dataspel att låna.

– På den här turen brukar det bli ungefär 200 lån. Vissa av turerna som går till många skolor och förskolor har ett snitt på runt 600, säger Allan.

I Storbränna är medelåldern bland låntagarna hög.

– Det finns nog bara en barnfamilj här i byn, berättar Lars-Erik Nilsson innan han kliver av bussen med sin stora boktrave under armen.

Det mesta av samhällsservice är nedlagt sedan länge och att biblioteksbussen fortfarande dyker upp en gång i månaden är en ynnest att värna om, tycker han.

Annars händer det inte så mycket i byn.

– Någon gång far det förbi några bilar. Och på helgerna är det full fart på skoterleden, men det är allt. I Storbränna ska man bo om man vill ha det lugnt.

Mer läsning

Annons