Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bröllopsyra

Annons

Hej, vad det går undan! Snart är vi där. Bara ynkliga två månader kvar, knappt. Jag tänker förstås på bröllopet. Århundradets BRÖLLOP. Undras om han är färdigslipad  nu för att passa in i det kungliga maskineriet, han Daniel? Vilken omvälvning i en ung mans liv. Seder och bruk, historia, släktträd, klädsel, uppträdande, språk, bordsskick, geografi och samhällslära. Vad har han inte fått gå igenom de sista sju åren, en sorts kunglig grundskola?

Och hela svenska folket får titta på ”resultatet” på tv den 19 juni. Poor boy! Men visst är det märkvärdigt: fröken Sommerlath blev drottning utan att det protesterades och Mrs Craigh prinsessa likaså. När det går som i sagan om svinaherden och prinsessan är folk mera fördomsfulla.

Men visst är det roligt att gå på bröllop! Förr gifte man sig till pingst eller midsommar. Nu är det augusti som gäller. Enligt statistiken. Pingsten blev ju liksom rumphuggen när annandagen försvann och midsommar är för det mesta våt och kylig. Augusti känns varm och somrig, så varför inte.

Det var åtskilligt pyssel med bröllopen också förr. Det skulle tas ut äktenskapsbetyg om man bodde på olika håll och sen utfärdades lysning i kyrkan i brudens hemförsamling. Inte bara en utan tre gånger. Det var väldigt högtidligt att höra från predikstolen att lysning avkunnades. Och så namnen på kontrahenterna och en följande bön om att allt måtte gå dem väl. Man skulle verkligen gifta sig med sin hjärtans kär!

På lysningsdagarna var det ”mottagning”. Först hos brudens föräldrar och söndagen därpå i brudgummens hem. Det var då som presenterna överlämnades. Inte kom man sättandes med paket på själva bröllopet inte!

Det var spännande och roligt med uppvaktningen. När folk hade gått återstod lysningsmiddagen. Vi var bara familjen plus mormor och mormors syster som vi kallade moster Tekla. Hon var en liten tunn och amper dam med bestämda åsikter. Vi var mitt i huvudrätten när moster Tekla hov upp sin röst och förkunnade:

”Såsen var inte god!”

Det blev alldeles tyst. Mammas min var obetalbar. Katastrof stod inför dörren.  Min blivande man gjorde nu en bestående insats. Med ett par diplomatiska ord återställde han stämningen och blev den som för all framtid göt olja på orosvågor i familjen.

Att anmärka på såsen på middagar för Daniel och Victoria torde inte bli aktuellt!

Mer läsning

Annons