Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bortglömda Badfinger

/

Annons

Play that dead bands song. En fras som oftast förknippas med southern rockarna Lynyrd Skynyrd. Men svärtan i den satsen passar tyvärr minst lika bra in på brittiska kvartetten Badfinger.

Skillnaden är bara att den att Badfinger är ett ännu mer tragiskt kapitel i rock’n’rollens svarta historik. De kallade sig själva för The Iveys när de i slutet av 60-talet stötte ihop med Beatles-roadien Mal Evans som föll raklång för gruppens demolåtar. Evans passade vidare till Paul McCartney som reagerade på samma sätt.

Efter en smärre omgruppering i gruppen så blev Pete Ham, gitarr, sång, och Mike Gibbins, trummor, från Swansea i södra Wales och de båda Liverpool-snubbarna Joey Molland, gitarr, sång och Tom Evans, bas, sång Badfinger.

Även John Lennon gillade The Iveys demos och tyckte att gruppen skulle byta namn till Glass Onion. Men ingen av medlemmarna gillade idén och Lennon fick i stället använda namnet till en av låtarna på ”White Album”. I stället föll Ham och kompani för Badfinger som var en referens till titeln ”Badfinger Boogie”, vilken senare blev Beatles- låten ”With A Little Help From My Friends”. Resten är både underbart ljuv och djup tragisk brittisk pophistoria. ”Macca” gav gruppen sin ”Come And Get It” och Badfinger släppte 1970 debutalbumet ” Magic Christian Music” som var ett soundtrack till filmen med samma namn.

De följande fem åren är en berättelse om ett av de brittiska öarnas största band under 70-talet som slutade med att två av medlemmarna begick självmord efter att nästan konsekvent blivit bortslarvade av sina skivbolag. Gruppens styrka var att man förfogade över fyra utsökta låtskrivare. Ham och Molland var de som stod för större delen av det läckraste materialet. Men även Evans och Gibbins pennad ihop ett antal låtar som vilket popsnöre som helst i dagens beatgrupper skulle kunna mörda för att vara upphovsmänn till.

Mellan 1970 och 1973 hann gruppen med fyra album på Beatles-etiketten Apple som då var på deken och varken verkade ha lust eller ork att lansera detta excellenta band på rätt sätt. Och inte blev det mycket bättre när man bytte till Warner Brothers 1974 och släppte magnifika ”Wish You Were Here”. Ett album som skulle ha blivit en jättehit om det inte hastigt och mycket olustigt plockats bort från butikerna av skivbolaget på grund av obegripligt juridiskt trassel.

Det och gruppens ekonomiska affärer som förvandlats till en mardröm blev nog droppen för en helknäckt Pete Ham som i förtvivlan hängde sig hemma i sitt garage den 23 april 1975. De tre kvarvarande medlemmar försökte sig på en omstart av Badfinger tre år senare. Men det blev aldrig som tidigare utan Ham och med de till synes olösliga ekonomiska problemen som ett ständigt skuggande spöke.

Efter ett uppslitande gräl med Joey Molland på telefon den 19 november 1983 så tog även Tom Evans sitt eget liv på samma sätt som Ham.

Badfinger-plattor studsar fortfarande med jämna mellanrum mellan mina fyra väggar. Tidlös och grann melodiös powerpop som inte tappat lystern med tiden. Snarare tvärtom.

Och är man en livslång Beatles-addict så är Badfinger ett given källa till stor popglädje. Och det utan att på minsta sätt vara kopior av sina stora förebilder.

Mer läsning

Annons