Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bland koraller och is i urberget

/
  • Det är underbart vackert, men trångt. Johan Utas är expeditionsledare för Gelab expedition Bjurälven och när det var dykfridag för expeditionsteamet gjorde de en vintertur till Korallgrottan.Foto: Håkan Luthman
  • Foto: Håkan Luthman
  • För att komma in i Korallgrottan på vintern måste snö och is skottas och hackas undan.
  • Det är bara pannlamporna som lyser upp i övrigt är det svart, svart, svart.
  • Det är rinnande vatten som kemiskt löst ut kalken och bildat tunnlarna och salarna vilka har fått vackra och säregna former i den blåaktiga kalkstenen.GRAFIK: Kjell Nilsson-Mäki
  • Vid ingången till grottan har svallisen bildat en magisk isvägg.

Först hade jag inga som helst planer på att kliva in i grottan. Men efter att tvekan var övervunnen, var det faktiskt riktigt häftigt att forcera ett fruset vattenfall och att komma in och få se de skulpturala formationer som vatten och luft skapat under årtusenden.

Annons

Det var dags för den enda dykfria dagen för deltagarna i Gelab expedition Bjurälven, grottforskarna som tillbringat de sista veckorna i nordvästra Jämtlands hörn med att dyka i och utforska det underjordiska vattensystemet vid Bjurälven. Är man speleolog så är man, så vad kunde passa bättre än att ägna den dykfria dagen åt en vintertur till Korallgrottan. Och det finns likheter mellan miljön som upplevs vid utforskningarna i Bjurälven och Korallgrottan, båda grottsystemen bedöms ha funnits i två istider.

– Det är två skilda saker, säger Crister Berg, en av expeditionsmedlemmarna. Ingen av oss har ju klaustrofobi, men det är jobbigare att gå in i en torr grotta, man måste krypa och hasa, vid grottdykning ligger du och flyter.

Att göra ett besök om vintern är unikt, men det finns fördelar med att gå in i grottan på vintern, en del is måste forceras, men det är torrt.

– Det är ju lättare att göra sig illa typ vid en tur i Korallgrottan att bryta ett ben eller skada sig på något annat sätt. Men när du dyker får du inte göra något fel, konstaterar Crister Berg.

Vi ålar in i Korallgrottan genom den ingång som de guidade turerna sommartid brukar använda som utgång. Det är mörkt och dammigt, och på sina ställen är det isformationer. Vi behöver inte gå särskilt långt innan vi ser de första stalaktiterna. Helt plötsligt ser vi massor av vita droppstenar, en del är nästan en decimeter. Längre har de inte blivit trots att de haft 8 000 år på sig att växa till. En del av droppstenarna är knöliga och liknar koraller.

– Det är visst koraller, bråkar expeditionsdeltagarna på skoj. Annars skulle ju inte grottan heta Korallgrottan.

Sveriges längsta grotta. Vi tar oss förbi ett parti i grottan som kallas Korkskruven och bara i en gång alldeles i närheten var några av dem som deltar i dag med och ”gjorde” Korallgrottan till Sveriges längsta grotta.

Det var sommaren 2002 som Johan Utas och Nicke Murin plus ytterligare en dykare, hittade en smal, smal springa inne i grottan, där de kröp ner till vattnet. De hade fått hjälp med att bära in dykutrustning. De kröp in och simmade in i stora utrymmen, de befann sig på 24 meters vattendjup. Helt plötsligt kom de upp i luft och där fanns det ett rep och folk och ytterligare en bit av Korallgrottan var utforskad.

Men vid vårt besök bidrar vi inte till utforskningen av grottsystemet utan hasar, ålar och går korta partier i den plus en grad varma miljön i bergets innandöme. Innan det är dags att åla sig ut och mötas av ett fruset vattenfall och rejält med snö att pulsa i.

Mer läsning

Annons