Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

All heder åt Filip och Fredrik

Jag vill inte verka cynisk, men Fars Dag är överskattad. Jag satt vaken från sex i går morse och väntade på att någon av ungarna skulle komma med en kritteckning av en streckgubbe med en pil som pekar på "Värdens besta papa".

Annons

Men icke. Varken 15-, 17- eller 19-åringen hade tagit upp ritstiften ur lådan, så jag väntade i onödan. Men jag hoppas på nästa år. Då är ungarna ett år äldre och förmodligen klokare, och jag är sannolikt ett år gaggigare.

Det var presidentval i veckan. Barack hette han som vann och får bestämma i fyra år. Men vad vill han? Är det fler än jag som inte vet så mycket om honom, mer än att han verkar vara en trevlig kille. Han är en makalös talare, men har bara jag hängt med dåligt? Visserligen är det inte vi svenskar som ska veta var han står i olika frågor. Vi får ju faktiskt inte rösta.

Men Baracks snack om förändring påminner till en del om den borgerliga alliansens tal inför förra riksdagsvalet om att det var dags för något nytt. Och efter ett antal år med Bush i USA och Persson i Sverige var nog väldigt många beredda på att rösta för något nytt. Filip och Fredrik ledde valvakan i Kanal 5. De seriösa förfasar sig. Det ska vara som det varit i alla tider. Jarl Alfredius, KG Bergström och professor Sören Holmberg och allt ska vara så sinnessjukt objektivt. Ingen tittare ska kunna ana vad någon av studiopersonerna tycker.

Att Filip och Fredrik höll på Obama stod klart efter tre minuter. Vi – jag och sönerna – skulle se hela valvakan, men jag fick inte ledigt (tack för det, Mattsson) så jag var tvungen att gå till sängs vid ett. Men jag satte klockan på ringning och steg upp vid halv sex.

15-åringen satt klarvaken och kollade på en intervju med Leif Pagrotsky. Hade någon, år 1975 – då jag var 15 – bett mig att sitta uppe hela natten och titta på när Lars Orup och Åke Ortmark intervjuade Ingvar Carlsson hade jag ringt polisen. Eftersom politik är ett av mina intressen och alla säger att det är svårt att intressera unga för politik är jag full av tacksamhet till Filip och Fredrik.

Lyckas man fånga intresset på en 15-åring klockan sex på morgonen är det ju ett bevis på att det inte är politiken som är tråkig, utan hur vi vuxna presenterar den. All heder åt virrpannorna i femman, och tycker ungarna att det är intressant att få veta vilken amerikansk president som genom tiderna fått ligga mest, så tänker inte jag komma med några moraliska betänkligheter.

Mer läsning

Annons