Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allan Abrahamsson

/

Allan i Överbyn har avlidit i en ålder av 91 år.

Annons

År 1918 föddes han som den andra i en syskonskara av tre. Föräldrarna Axel och Märta arbetade liksom alla tidigare generationer som bönder. Tidigt i livet fick Allan liksom sina syskon delta i familjens arbete på gården – med korna, hästarna, sådden, slåttern, skogen, nyodling och allt annat som tillhörde bondens tillvaro vid den tiden.

1946 mötte han sin Anna från Berge i Lockne. 1948 övertog de Allans gamla släktgård i Överbyn. Oräkneliga var stegen bakom hästen och plogen, oräkneliga var huggen med yxan och dragen med svansen. Långa var dagarna från morgonmjölkningen till kvällsstillningen i stallet. Varje teg och varje bit skog kände Allan – hur jorden var beskaffad, var varje gröda växte bäst och hur skogen skulle vårdas. Arbetet var hårt och slitsamt men berikade Allan och Annas liv – de tyckte om att arbeta tillsammans och att gemensamt se resultatet. Livet ut njöt de av att vistas i naturen runt gården och dess ägor.

Intressen vid sidan av jordbruket var främst hästsport och sång. Hästen var ända sen barndomen en viktig del av Allans liv. Att som ung få köra in unghästar och sedan tävla med dem på travet var några av de fina minnen Allan delade med oss. I lantbruket och skogen var hästen en naturlig arbetskamrat. Allan var också hovslagare och det var många hästar i byn och socken som fick sina hovar skötta av honom. Hans intresse för hästar följde med honom hela livet.

Redan som ung började Allan sjunga i Marieby kyrkokör. När familjen växte och arbetet krävde sin tid blev det ett längre uppehåll, men när han och Anna slutade med lantbruket började han åter sjunga sin basstämma. Sången gav honom många fina upplevelser med övningskvällar, traditionell sång i kyrkan, framträdande på Storsjökvällar samt mycket uppskattade resor med kören.

Vi barn föddes 1949 och 1953. Få barn har fått leva sin barndom så nära sina föräldrar. Alltid fick vi vara med, alltid fanns en varm stor hand att hålla i, alltid fanns omtanken om oss. Så småningom kom barnbarnen som han med oändligt tålamod och snällhet också alltid fanns till hands för.

Efter 57 års äktenskap miste Allan sin kära Anna år 2004. Saknaden var stor.

Allan mindes allt från hela sitt långa liv. Han mindes allt det som hans föräldrar och farmor berättat om gårdens, byns och socknens historia. Han inte bara mindes – han reflekterade också och slutsatsen var att allt inte var bättre förr – det allra mesta hade faktiskt blivit bättre under hans levnadstid. Under Allans sista år var det många som använde sig av hans goda minne som historisk källa, bland annat vid arbete med minnesskrifter.

Allan var tacksam över sitt liv och vi är oändligt tacksamma över att få haft honom som vår far.

Barnen Gudrun och Sten

Mer läsning

Annons