Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla väntar på Grizzly Bear

/
  • ”Veckatimest” har redan hyllats i musikpressen. Bland annat har Dazed and confused skrivit att albumet är ”så bra att det potentiellt skulle kunna avsluta alla mänskliga konflikter”. Foto: Tom Hines

Tre år har världen väntat på nya Grizzly Bear-albumet. Det visade sig vara för lång tid – redan två månader innan det planerade skivsläppet läckte ”Veckatimest” över internet. Sedan dess har skivan hyllats som en av årets mest inflytelserika på bloggar och i dagstidningar.

Annons

Titt som tätt kommer det ett band som ”alla” med ”rätt” smak plötsligt älskar. I fjol var det Glasvegas och Fleet Foxes. Tidigare har det handlat om Arcade Fire, Hot Chip och Vampire Weekend. Nu är namnet på allas läppar Grizzly Bear –amerikanerna som släpper ett mycket efterlängtat album om ett par veckor.

– Jag känner mig mycket stolt över ”Veckatimest”, den blev skivan som vi verkligen ville göra. Vi vägrade pressa oss och släppa något som vi inte var hundra procent nöjda med.

Det är en regning dag i New York när vi möter Ed Droste, sångare i Grizzly Bear, på hans lokala fik i hipstermeckat Williamsburg.

Trots vädret är han på bra humör, ler ofta och berättar om sin och pojkvännens matlagningsfascination och sollapande chihuahuakorsning. Inte mycket rockstjärnemaner kanske för att vara en man vars band står bakom en av årets mest efterlängtade plattor.

Tidstypiskt nog så har musiken läckt på internet. I Sverige har bland annat musikskribenten Andres Lokko skapat en mindre kontrovers när han skrev upp den illegala versionen i en kolumn i Svenska Dagbladet. Själv har Ed blandade känslor inför uppmärksamheten.

– Bloggarna har verkligen hjälpt oss. Utan dem skulle vi inte ha någon publik. Samtidigt känns det konstigt. All möda vi lagt ner på att spela in analogt för att få ett varmt sound förstördes när versionen som läckte höll sämsta möjliga kvalitén.

Själva skivan släpps hela tre år efter förra plattan. Turnéer, en cover-ep och konserter med filharmoniska orkestrar, Feist, Radiohead (”det bästa som hänt oss”) och Paul Simon kom emellan.

För att jobba fram nytt material flydde bandet New Yorks stress. De hängde i Eds mormors hus i Cape Cod och lånade en nedlagd studio i en lyxvilla där bland annat David Bowie spelat in.

Låtarna innehåller allt från experimentell rock till spöklika Beach boys-harmonier och klassiska pophits.

– Vi har inte bara en inspirationskälla utan allt som vi lyssnar på, bra som dåligt, påverkar på något sätt. Men det senaste året har jag lyssnat mycket på Beach House. Under inspelningen ville vi tömma huvudet på andra intryck än våra egna låtar men vi spelade Beyoncé när vi lagade mat.

Ni har låtit klassiska kompositören Nico Muhly göra några arrangemang, blev det som ni förväntade er?

– Hmm, vi lät honom göra vad han ville och så valde vi de mer! konventionella bitarna. Vi skippade allt som lät för mycket Nico och använde några försiktiga, vackra, impressionistiska strukturer.

Ed återkommer hela tiden till att skivan är en kollektiv produkt. Han pratar i trädgårdsmetaforer och understryker vikten av en organisk process. Versioner har stöpts om och en låt som från början osade av död och sorg blev lättsammare efter att alla bandmedlemmarna lämnat sitt avtryck. Men en av originalidéerna har fått leva kvar –körsången.

– För några år sedan hörde jag ”The valleys” av Electrelane och den har bränt inom mig sedan dess. Det har en 50-tals hymninspirerad körgrej och jag ville göra något som lät likadant. Vi använde en tonårskör och till slut blev det inte alls lika extremt som originaltanken, men det är också typiskt för den här skivan.

Mer läsning

Annons