Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla talar franska i Noréns nya

Annons
Platsen är ett krigshärjat, nattsvart Europa. Lars Noréns nya pjäs beskrivs som helt utan hopp. Ett år efter premiären i Bryssel får "A la mémoire d'Anna Politkovskaïa" premiär i Sverige - på franska. Malin Crépin är den enda svenska skådespelaren i den franskbelgiska ensemblen. Efter några månader i Paris, där pjäsen spelades efter premiären i Bryssel, är hon hemma i Stockholm igen. Nu väntar en kortare Sverigeturné tillsammans med de franska skådespelarna, som landar i Malmö till helgen. -De är inställda på att resa till ett iskallt land i norr. Det är ju kallt, men jag tror att mörkret blir svårare. Jag ska försöka visa det bästa av Sverige, säger Malin Crépin. Sista delen i en trilogi "A la mémoire d'Anna Politkovskaïa" är den sista pjäsen i Lars Noréns trilogi "Morire di classe". De två första pjäserna - "Personkrets 3.1" och "Skuggpojkarna" - utspelar sig båda i Sverige. Nu är platsen ett krigshärjat land i förfall. Pjäsen börjar hemma hos en familj där Malin Crépin spelar en kvinna med en nioårig son från ett tidigare förhållande. Nu är hon gravid med en ny man, som misshandlar henne och säljer henne på gatan. När pojkens riktiga pappa kommer tillbaka tar han med sig sonen och säljer honom på gatan. -Jag ser henne som en överlevare som gör vad som krävs av henne i den här situationen. Hon tycker inte synd om sig själv utan slåss för att överleva, säger Malin Crépin. Hon beskriver pjäsen som mörk och i princip helt utan hopp. -Hoppet finns hos publiken som väljer att gå och se pjäsen, alla som bryr sig och blir förbannade över orättvisor. Det är en gåva att få ta del av de reaktionerna. Spelas på franska "A la mémoire d'Anna Politkovskaïa" har Sverigepremiär i Malmö den andra november, med svensk text. När repetitionerna började hade Malin Crépin inte läst eller pratat franska sedan skolan, för tio år sedan. Men de två månader som de repeterade pjäsen räckte och hon har dessutom fått erbjudanden om att jobba i Frankrike. -Det var tufft. Man förlorar lite av sig själv. Jag är van att kunna prata för mig, delta i diskussioner. Plötsligt var den sidan av mig själv borta. -Jag blev hårdare, orkade inte vara artig, finstämt eller nyansrik. På franska blev jag hårdare, rakare och argare. Det var ganska skönt att slippa mitt svenska överjag. Franskan hjälpte mig att bli brutalare på scen.

Mer läsning

Annons