Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Aldrig har en basist dansat så bra

Inte visuellt slående, men de är ensamma i stan. Inte något att minnas, men de har rutin. Inte stora nog för att spela så länge, men de vet hur man rockar.

Annons

Under fredagskvällen stegade knappt 200 betalande gäster in på Gamla Teatern för en musikkväll i IF Popgenis regi.

Först ut var ynglingarna i Lumberjack and the Suits, ett östersundsband som låter sin musik cirkulera kring fartfyllda gitarrer och banjospel. För att musiken är omtyckt finns det full förståelse, men när killarna står på scenen är det ingen himmelsk upplevelse. De är aningens stela i sitt framförande, och det saknas lite jävlar anamma. Är det live ska detta också märkas, Lumberjackorna är inte riktigt där ännu. De skulle lika gärna kunna stå på en halvtom bar längsmed en dammig landsväg i Phoenix, Arizona (som en av låtarna heter), för publikfrieriet är det samma. Förvisso kan detta ses som en komplimang också. Positivt med Lumberjack and the Suits: de är ensamma i stan med den här genren (bluesgrass), och de är unga. Nu är det bara lite utveckling som krävs.

Sedan var det dags för lokala Eastwick, och med ålder kommer rutin. När någon har tränat ett helt liv på sitt instrument, eller åtminstone under bra många år, märks detta knappt alls. Varför? För att det spelar fläckfritt. Hade det låtit förfärligt skulle man lägga märke till det mer. Eastwick, med fyra duktiga musiker på scen, drar lika mycket uppmärksamhet åt sig som en låt på radion. Detta kan tolkas åt båda hållen. De har scenvana och är skickliga, men spelningen på Gamla Teatern kommer väl ingen minnas som den gången de blev frälsta av musiken.

Hellsingland Underground, kvällens dragplåster, äntrade till slut scenen. Nu hände något. Aldrig har väl en basist dansat så bra. Aldrig har väl en sologitarrist studsat runt så mycket. Aldrig har väl killen i publiken som släppte loss mest av alla känt en sådan eufori. Hellsingland Underground är ett bra liveband, så är det med det. Visst kan de rocka, inga tvivel. Men, de spelar lite för länge. De spelar så länge att man tröttnar och tänker "kanske en tur till toaletten nu mellan låtarna". Hellsingland Underground är bra, men de är inte stora nog för att spela i en timme och 20 minuter. Inte på samma sätt som, säg, The Hives. En timme och 20 minuter kräver ett band med legendstatus. Kanske är Hellsingland Underground på den nivån om några år.