Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åke Abramsson

/

En älskad make, pappa, morfar och mormorsfar har lämnat oss i outsäglig sorg och saknad.

Annons

Pappa föddes i Borgsjöbyn, Medelpad som nummer fyra i en syskonskara på sju barn. Familjen flyttade till Billsta och Billstagården i Hackås 1935.

Under beredskapsåren var pappa på sjön, bland annat på Drottning Victoria och Hjälpkryssaren 4. Efter kriget utbildade han sig till elektriker i Katrineholm för att sedan arbeta åt Hackås-Näs Elektriska fram till i slutet på 70-talet då han startade en egen elinstallationsfirma i Hackås.

I slutet på 40-talet träffade pappa vår mamma och 1951 kom Gert, 1957 gifte de sig och 1962 kom jag, Gertrud.

Vi bodde i Billsta och där pysslade pappa mycket med trädgården. Vi hade fåruppfödning, kalv och gris. Skogen sköttes om med varsam hand.

Pappa var mycket intresserad av natur och idrott. Han spelade själv fotboll i yngre år tillsammans med två av sina bröder. Skidåkning låg honom varmt om hjärtat. Varje vinter drog han ett eget spår från Billsta upp mot Billstabodarna, Lillå och hem igen. Cykelloppet Storsjön Runt genomförde han 19 gånger och flera Jämthjulingar.

Pappa och mamma tyckte mycket om att plocka bär och pappa gjorde många hjortronturer till området runt Västnorbuan.

Han var musikintresserad, spelade munspel och piano och lyssnade på gammaldansmusik. Han var en mycket duktig snickare och gjorde många fina träarbeten, bland annat en modell av klockstapeln och kyrkan i Hackås av glasspinnar.

Pappa var en flitig dagboksskrivare där allt dokumenterades, väder och vind, idrottsbedrifter, dödsfall, Nobelpristagare, inget lämnades utanför.

Hösten 1991 fick han en pacemaker inopererad. Pappa repade sig otroligt bra och började genomföra sin dröm, att bygga en segelbåt i trä. Allt gjorde han själv och för hand. Den byggdes på varvet i Billsta och det var många som kom dit och följde arbetet. Båten blev en vacker skapelse, 9 m lång och 3 m bred och döptes till AnneMi efter barnbarnen Anna-Sara och Mikael och ett musikstycke som pappa tyckte om. Båten sjösattes i slutet på 1990-talet under pompa och ståt.

2002, på sin 85-årsdag, fick pappa återvända till Västerbuan en sista gång men då med helikopter. Närmaste släkten hade samlats där och vi fick några fina dagar tillsammans.

Vår pappa var mycket snäll, omtyckt av många och alltid glad, visslade alltid och den röda toppluvan som han bar blev något av ett signum. Han älskade sin familj och barnbarnen har inte kunnat ha en bättre morfar, som Anna-Sara sa: ”han var världens bästa och snällaste morfar”.

Sedan några år bodde pappa på sjukhemmet i Svenstavik men den 20 januari flyttade han till Hackås och Hovsliden. Den 5 februari somnade pappa in lugnt och stilla.

Saknaden blir stor efter pappa men han kommer alltid att finnas i våra hjärtan och minnen och vi kommer att le då vi tänker på honom.

Mer läsning

Annons