Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ahmad saknar sin familj

För fem månader sedan träffade Länstidningen syriern Ahmad Alissa. Han bodde på asylboendet i Grytan och hade en ständig oro för sin familj som befann sig i ett flyktingläger i Turkiet. I dag väntar han, liksom många andra syrier i Sverige, på permanent uppehållstillstånd.

Annons

Senast vi träffades var det tunga tider i Ahmads liv. Hans fru med två barn var kvar i ett flyktingläger i Turkiet och dessutom skulle hans fru föda inom en månad. Nu kämpar han för att få hit sin familj.

Vi träffas på ett kafé, med är även Irene Fregelin från Röda Korset, en kontakt som Ahmad haft sedan han kom till Sverige i november 2012. Hon är frivillig i Röda Korset och hjälper till med bland annat familjeåterförening.

När upproren i Syrien började eskalera och familjen flydde bestämde de att Ahmad skulle försöka ta sig till Sverige och sen hämta hit resten av familjen.

– Det var tufft, det var otäckt att lämna min familj, säger Ahmad.

Han tog hjälp av smugglare för att ta sig till Sverige.

– Det var dyrt, 10 000 euro.

För några månader sedan beviljades alla syrier i Sverige att söka permanent uppehållstillstånd. Innan dess fick de flesta temporära uppehållstillstånd på tre år, eftersom det fanns en tanke att kriget skulle vara över på den tiden. Så blev det inte och de temporära uppehållstillstånden kommer att bli permanenta.

Vi sätter oss ner för att prata. Ahmad och Irene pratar minnen från det senaste året med varandra.

– Hon är otrolig och hon har hjälpt mig mycket, hon ger mig hopp.

Beskedet om permanent tillstånd var en lycklig dag för Ahmad. Hoppet började tändas och sedan dess har han börjat läsa svenska på SFI samtidigt som han söker jobb och bostad.

För två månader sedan åkte Ahmad för att träffa sin familj och sin nyfödda dotter.

Ahmad skiner upp och ögonen börjar gnistra av lycka när han berättar. Han pratar om sin lilla baby, hur glad han var att få träffa henne och resten av sin familj. Efter ett tag var Ahmad åter igen tvungen att lämna sin familj.

– När jag skulle gå sa min son: "snälla, ta med mig".

Ahmad grät efter mötet. Han berättar att sonen fortfarande gömmer sig under sängen när han hör flygplan. Trots detta måste familjen snart återvända till krigets Syrien. Men det är fortfarande en väldigt farlig plats.

– Hela Syrien är farligt, men det finns inget val.

De måste förbereda sig inför mötet på Sveriges ambassad i Turkiet som ska ske 9 januari 2014, då ansöker familjen om permanent uppehållstillstånd i Sverige.

– Det är svårt, det kostar pengar och tar tid, säger Ahmad.

Han ger inte upp hoppet.

– Jag har inget val, jag måste få hit min familj, det är min familj jag lever för.

När Irene träffade Ahmad för första gången var hennes uppgift att ge medmänskligt stöd.

– Behovet av medmänskligt stöttande är enormt bland flyktingar.

Ahmad gillar Jämtland, han tycker landskapet är vackert.

– Alla människor är så trevliga.

Hur är det att uppleva ett krig?

– Det är hemskare än man kan föreställa sig, jag har förlorat många vänner och släktingar.

Jag undrar hur han klarar av det. Efter att han upplevt krig, tvingats fly och lämna sin familj, komma till ett nytt land, försöka få hit sin familj och samtidigt bearbeta sorgen efter närstående som dött. Han berättar att det inte finns något val.

– Jag måste vara tålmodig och anpassa mig. Jag har inget val, jag kämpar för att fortsätta och få hit min familj. Mitt liv betyder inget om jag inte får vara med min familj.

FOTNOT: Länstidningen kommer att följa Ahmads resa och återkommer med uppföljning.