Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

19 barn i gruppen - vems fel är det?

Annons

Helt utanför partistrategernas kontroll håller förskolan på att jobba sig in i valdebatten. "Förskoleupproren" sprider sig från stad till stad som en gräsbrand: Örebro, Uddevalla, Borlänge, Göteborg. I januari fick Östersund sitt eget uppror efter ett beslut om att tillåta ett extra barn per förskolegrupp.

Förskoleminister Maria Arnholm (FP) tycker att föräldrarna ska utkräva ansvar av sina kommunpolitiker. Det är sant att besluten om barngruppernas storlek tas på kommunnivå, men ramarna bestäms i hög grad på central nivå. 2006 beslöt regeringen införa fri etableringsrätt för förskolor. I princip innebär det att vem som helst som uppfyller vissa krav kan starta en förskola utan att kommunen kan göra något åt saken. De privata aktörerna behöver inte ta något ansvar för den långsiktiga planeringen. De kan söka tillstånd för en förskola och välja hur många platser de vill erbjuda. Om de sedan ångrar sig står kommunen med lång näsa och en laglig skyldighet att ordna fram platser som de inte har planerat för.

Det var precis vad som hände i Östersund. Hösten 2012 var det fortfarande balans mellan efterfrågan på platser och förskolelokaler. Sedan dess har tre privata företag sökt och fått tillstånd att starta, för att sedan plötsligt dra sig ur. Helt oplanerat har kommunen suttit med en barnomsorgskö - men inga lokaler. Det är bakgrunden till att barngrupperna tillfälligt utökades till max 19 barn.

Lite i skymundan av den allmänna skoldebatten händer det saker även inom förskolan. Tittar man enbart på genomsnittssiffror ser det ut som om barngrupperna i förskolan inte har förändrats på tio år, men i själva verket har andelen avdelningar med fler än 17 barn stigit kraftigt.

De stora koncernerna tar en allt större del av marknaden. Vinsten ligger i att pressa personalkostnaderna. Följaktligen har de privata aktörerna färre utbildade förskollärare än de kommunala och enligt Skolverket har skillnaden ökat de senaste tio åren.

En av de snabbast växande koncernerna är Kids2Home, som även har en franchisedriven förskola i Östersund. När Lärarnas Nyheter frågade ägaren Per Uppman om hans affärsidé riskerar att motverka synen på förskolan som en pedagogisk verksamhet svarade han: "För oss är förskolan framför allt en service till föräldrarna, men vi följer läroplanen och har ambitionen att ha en förskollärare per avdelning i våra förskolor".

Det är bra att förskolan är på väg att bli en het valfråga. Men det är förenklat att skylla på lokala kommunpolitiker. De är i hög grad gisslan i en pågående marknadsanpassning av välfärden. Det är kanske dags att lyfta blicken och börja diskutera vad förskolan är till för igen. En trygg plats där barnen tas omhand medan föräldrarna arbetar, eller en pedagogisk verksamhet ledd av utbildad personal? Eller rätt och slätt en bra affärsidé?