Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

100-tals jämtar har obotlig sjukdom

500 personer tros ha den så kallade Jämtlandssjukan, hemokromatos, i vårt län.

En genetisk blodsjukdom som innebär att för mycket järn lagras i kroppen.

Behandlingen är enkel och effektiv, personen tappas på blod, så kallad åderlåtning.

En före detta överläkare på medicinmottagningen på Östersunds sjukhus, Sigvard Olsson, har intresserat sig för sjukdomen och skrivit flera forskningsrapporter.

Inom kort kommer han att publicera ett arbete kring vad vikingarna spelade för roll i spridningen av sjukdomen.

Varför intresserade du dig för just den här sjukdomen?

– Att vi upptäckte den i Jämtland berodde på att chefen på centrallaboratoriet i Östersund, Per Axel Hedman, hade skaffat en fantastisk analysmaskin, Autokemisten, som introducerades 1970, säger Sigvard Olsson.

Varje gång patienter kom till doktorn togs stora blodprovet och blodet analyserades i den här maskinen. Här ingick prover som serumjärn och järnmättnad.

När Sigvard Olsson kom till Östersund 1972, kunde han se att det inte var ovanligt att en del hade för mycket järn. Men sjukdomens ursprung är inte Jämtland.

Varför kallas den för Jämtlandssjukan då?

– Därför att den är så vanlig i Jämtland. Vi uppskattar att minst 500 jämtar/härjedalingar har sjukdomen, men det är en väldig variation i svårighetsgrad. Vad det beror på vet ingen, de har ärvt precis samma anlag men hur svårt sjuka de blir varierar oerhört.

– Patienterna i det stora släktträdet i Ströms Vattudal har klarat sig mycket bättre än de som tillhör släktträdet i västra Härjedalen. Om det beror på att härjedalingarna har ett annat dna än i Ströms Vattudal det vi inte, vi kan inte komma längre än till 1500-talet.

Sigvard Olsson menar att det är rimligt att tro att sjukdomen kommer från Irland. Frostviken har väldigt hög förekomst av detta dna, de fick sina första nybyggare från Norge som vandrade in 1750. Då fanns genen redan i Ströms Vattudal.

Det finns mycket som talar för en norsk influens i förekomsten av genen. Norrmännen har gjort många studier under senare år, de har exempelvis tagit prover på 65 000 människor i Nordtrøndelag.

– De kunde då se att genen är vanlig bland befolkningen. Trøndelag har nästan lika hög förekomst som Irland, då har jag funderat på om det ändå inte är så att den här genen har importerats från Irland till Tröndelag.

Är åderlåtning, alltså att man tappar folk på blod, fortfarande den bästa behandlingen?

– Det har kommit en tablett under senare år, en tablett en gång per dag har visat att mängden järn minskar i kroppen. Men det till ett väldigt högt pris, biverkningarna är besvärliga och det kostar 350 kronor per dag.

– Jag har sagt till läkemedelsindustrin att tabletter endast ska användas i enstaka fall, där patienterna har dåliga kärl som gör det svårt att tappa.

Kommer sjukdomen någonsin att kunna botas?

– Nej, däremot kan man fundera på varför genen blev så väldigt vanlig? Varför blev den så vanlig i Jämtland, där man hade väl dokumenterad hög förekomst av järnbrist förr i världen?

– Det kan bero på att det har varit en fördel att ha en sådan gen. Då klarade kvinnorna att föda flera barn, som en hypotes.

Om man blir sjuk och får diagnosen hemokromatos ska då syskon och barn testa sig?

– Absolut, upptäcks genen tidigt hinner det inte bli någon skada på levern exempelvis, då är prognosen bra.

I Sverige godkänns de som har genen, men är alldeles friska, som blodgivare. Det infördes i Östersund på 1970-talet.

– Det är ganska lyckat för då tycker de som tappar sig att de samtidigt gör en nytta för någon annan.

De jämtländska läkarna har också god kännedom om sjukdomen och kan ställa diagnosen ganska snabbt.