Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna-Märta Wirén Adelsköld

Den 31 mars skulle mamma ha fyllt 86 år. Dagarna dessförinnan förstod vi att hon snart skulle lämna oss eftersom hennes sjukdom i hjärnans andningscentrum försvagade henne alltmera.

Annons

På morgonen visste vi inte vad som skulle gälla - födelsedagsfest eller avsked!

Hon somnade in på eftermiddagen - lugnt och stilla.

Vi, hennes två barn, sitter nu med allt det som alla andra gör när föräldrarna dör.

Känslan av att hennes starka och tydliga hand inte finns bakom oss. Riktmärket och konsten att navigera i livet har gått oss förlorad. Nu är det vi som står i första ledet och ska stötta vår efterkommande.

Hennes viljestyrka hänger kvar när vi öppnar Vita arkivet. Inte får vi göra som vi vill heller! Bara att anpassa sig. Askan ska strös för vinden i hennes älskade Gräftåvallen. Fjället får bli den plats vi går till när vi vill hedra hennes minne.

När vi räknar efter inser vi att hon var bara 35 år när hon byggde fjällhus. Hon stod mitt i livet med arbete och barn och börjar bygga. Hur många unga kvinnor orkar det idag?

Vår mamma visste vad hon ville. Och gjorde vad hon ville. Växer man upp med en jämställd mamma kan det vara svårt att hitta rätt i kvinnokampen. Det kan väl inte vara någon konst - det är ju bara att göra så att man blir det utan att argumentera!

Rättvis och bestämd var hon. Alla så kallade curlingmammor som inte vet på vilket ben de ska stå borde ha fått träffa Anna-Märta. Läsa serietidningar fick vi inte som små. Däremot läste hon högt på kvällarna ur Robinson Kruse och Nils Holgerssons underbara resa. Skvallra och komma och klaga på dumma kompisar var inte att tänka på eftersom motfrågan var - och vad gjorde du då eftersom det blev så?

Vi brukar säga att vi föddes med skidor på fötterna. I varje fall känns det så. Ingen helg utan friluftsliv. Att ligga i sängen och dra sig en lördagsmorgon eller gå ut och shoppa existerade inte. På med ändamålsenliga kläder och sedan ut.

När vi bröt oss och loss och började forma egna liv blev det ibland konstigt för våra nya partners som inte var riktigt vana vid det sättet att leva.

Mamma flyttade från Jämtland till Öland på 80-talet. Där har hon njutit av naturen. Alvarets blommor, alla fåglar, långa cykelturer och fiske.

När hon fyllde 60 lärde hon sig segla!

Tillbaks till Gräftåvallen for hon så snart hjortron och lingon började komma. På vårvintern likaså. Gräftåns Grand Old Lady var uppe på surströmmingsfest i höstas.

Som hennes barn kan vi bara hoppas på att vi ska kunna behålla hennes livsnyfikenhet lika länge som hon gjorde. För ett år sedan ville hon åka gondol i Venedig. Då gjorde vi det. Rullstolen fick plats i gondolen och vi fick sedan en oförglömlig dag i solen på piazzan med wienerkapellet som spelade.

Vår vackra, bestämda och härliga mamma fick förmånen att ha sitt klara tänkande och känsloliv intakt till slutet. Rösten tröt med känslan fanns.

Mer läsning

Annons