Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrämmande ignorans

Annons

Jag besökte Storsjöteatern härom kvällen. Eftersom jag inte är den rörligaste har det inte blivit så mycket spring vare sig på teatern eller Stortorget/Messmörstorget/Döda torget efter ombyggnaden. (Jag är tydligen inte helt ensam om att undvika torget). Men jag trodde inte mina ögon. Jag trodde att jag mardrömde.

I vanlig ordning ska man väl inte reagera, men att somliga aldrig lär sig är svårt att ta in. De flesta av er är ju inte funktionshindrade, men det har kanske inte undgått många att badhuset efter 80- miljonersombyggnaden inte är handikappanpassat fullt ut. Vissa aktiviteter är bara för den som inte har något fel på rörelseapparaten.  Med tanke på den fullkomligt huvudlösa felräkning som föregick badhusrenoveringen skulle väl nämnd och tjänstemän ha kunnat räkna lite mer fel så att badhuset blev tillgängligt för alla. Men när det gällde att få rätt nyans på kaklet var det ingen som vände på en krona.

När det däremot gällde att barn som inte kan gå i trappor skulle få åka rutschbana höll politiker och tjänstemän hårt i plånboken. Det är ju förstås inte lika flashigt med handikappanpassning.

Bilder av killar och tjejer i rullstol är ju inget som pryder något reklamblad för Storsjöbadet. Det var mot den bakgrunden jag trodde att jag såg i syne vid huvudentrén till Storsjöteatern. Det kunde inte vara 2010, det år då riksdagen svamlat ihop något dokument om att hela Sverige ska vara tillgängligt för alla. Att det bara är bokstäver på ett papper fattade jag när jag tittade upp på trapporna vid stora entrén. För 98 procent av besökarna innebär dessa inget bekymmer, men för de andra två kan de innebära skillnaden mellan föreställning eller inte.

Problemet är så otroligt självklart att inte ens de minst läskunniga tjänstemännen borde ha missat det i byggnormen. Det ska finnas ledstänger/ räcken att hålla sig i så att även de som har problem av diverse slag ska kunna komma in/ut från byggnaden. Som tur var hade jag ju någon att stödja mig på, men alla är inte lika lyckligt lottade.

Visserligen går det förstås att ta sig in genom den gamla entrén på Storgatan, men varför ska vi som inte är så bra på att gå vara tvungna att gå en annan väg än andra teaterbesökare.

Endera så är politiker och tjänstemän helt dumma i huvudet, eller så skiter de  i folk som har andra problem än att bli återvalda.

Det är en skrämmande ignorans, men liksom pensionärer, sjuka, skolbarn och andra ickeproduktiva blir säkert vi som har problem med motoriken intressanta under det närmaste halvåret. Det är ju val igen och då ska det satsas på folk som  i vanliga fall inte syns.

Mer läsning

Annons