Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rekordtidig premiär för landets vackraste landsväg

/
  • Kalle Moberg har aldrig öppnat Stekenjokkvägen så här tidigt. Redan den 15  maj öppnade han bommen.
  • De höga snövallarna har redan börjat sjunka ihop, men än är de mellan två och tre meter på sina ställen. ”För tre år sedan var vallarna sex och en halv meter”, säger Kalle Moberg, som sköter vägen åt vägverket på Jämtlandssidan.
  • Sprintstjärnan i landslaget, Robin Bryntesson från Rossön, tog ett hopp från Stekenjokksskylten. ”Vad gör man inte för reklamen”, skrattade han. Robin och hans bror Pierre var i Stekenjokk för att ta nya bilder till Robins hemsida.
  • Kalle Moberg har aldrig öppnat Stekenjokkvägen så här tidigt. Redan den 15  maj öppnade han bommen.
  • Vägverket har nyligen satt upp skyltar så turisterna ska veta när de kommer in i Jämtland.
  • Stekenjokk stängs även i år för att hindra äggplundrare.
  • Här låg Stekenjokksgruvan mellan 1976 och 1988. Sju miljoner ton malm bröts här, som innehöll guld, silver, koppar och zink.
  • Kalle och Monica Moberg tog över affären i Stora Blåsjön 1988. 75 procent av kunderna kommer från Norge.
  • Ett gäng skoteråkare stod och tog igen sig en bit från vägen. De var från Vilhelmina södra sameby.
  • Leif och Gunn Sollerman från Sundsvall passade på att njuta av utsikten i det strålande vädret.
  • Vägen går 876 meter över havet på det högsta stället.

Aldrig tidigare har Stekenjokkvägen öppnat så tidigt som i år. Normalt öppnas bommen den sjätte juni och fälls ner igen i mitten av oktober. Men i år kunde Kalle Moberg från Jormvattnet, som sköter vägen på Jämtlandssidan, släppa på trafiken redan den 15 maj.

Annons

– Det är tre veckor tidigare än normalt, säger Kalle Moberg. Bara en gång tidigare, sedan jag tog hand om driften av vägen 2001, har jag öppnat bommen en gång i maj, men då var det den sista maj som gällde.

Stekenjokkvägen, som går över Sippmegefjället i norra Frostviken är cirka 2,5 mil lång. Bommarna över vägen, som alltså är nedfällda största delen av året, finns i Karitjärn på Jämtlandssidan och i Rannsarån på Västerbottenssidan. Mesta delen går vägen över kalfjället.

LT följde med Kalle Moberg på en tur efter vägen några dagar efter öppnandet, när han med sin stora snöslunga skulle rensa några parkeringsfickor från djupsnön. Vädret den här dagen var helt perfekt, strålande sol, blå himmel och vindstilla.

– Ett mycket ovanligt väder när det gäller det här området, skrattar Kalle. Oftast kan det vara regn, blåst eller snöfall som gäller, även mitt i sommaren.

Efter vägen står det på många ställen bilar med släpvagnar och skoterspår från de mestadels norsregistrerade bilarna visar att ägarna är ute i terrängen med sina maskiner.

På frågan om inte det är allmänt skoterförbud i fjällen den här årstiden, så säger Kalle att det antagligen är norska samer som är ute och jobbar med sina renar.

– Förbudet gäller inte dem, säger han.

Efter ytterligare någon kilometer stannar Kalle och pekar på en fjälltopp en bit från vägen. Där finns det massor av nygjorda skoterspår som går mot toppen och ner igen.

– De spåren är inte gjorda av några samer utan här handlar det om busåkning i skyddat fjällområde. Det här måste vi undersöka vidare, säger han.

Eftersom länsstyrelsen utfodrar fjällrävar i den här delen av fjällvärlden så är naturen mycket känslig här. Även andra sällsynta djur som fjälluggla och fjällabben finns här. Andra som stannat efter vägen är turister som bara vill njuta av vädret och den nästan overkliga miljön på fjället.

– Visst är det underbart, säger Leif och Gunn Sollerman från Sundsvall. Vi har vår stuga i Jormvattnet, men en sådan här fin dag måste vi bara bege oss hit upp, när vi hörde att vägen var öppen.

Vid skylten Stekenjokk håller landslagsåkaren i sprint, Robin Bryntesson från Rossön, på med att agera fotomodell. Det är hans lillebror Pierre som tar bilderna.

– Jag ska lägga ut lite roliga bilder på min hemsida, berättar Robin.

– Eftersom vi ligger på träningsläger i Klimpfjäll passade det bra att åka hit när vädret var så bra. Jag har också åkt fyra-fem mil på skidor under morgonen, när skaren var som hårdast.

Robin passade även på att posera framför LT:s kamera och klättrade raskt upp på skylten och tog ett jättehopp ner i snön.

– Vad gör man inte för reklamen, skrattar han innan vi åker vidare.

Efter halva sträckan efter Stekenjokkvägen så visar Kalle Moberg på en minnessten.

– Här låg Stekenjokksgruvan som var i drift mellan 1976 och 1988.

På stenen kan vi läsa att det bröts sju miljoner ton malm här och att det mestadels var koppar, zink, guld och silver som man fick ut av malmen. Nu är alla spår av gruvan bortstädade och ingenting visar att det en gång varit en stor arbetsplats i området.

Några kilometer in på Västerbottensidan står ett gäng skoteråkare och vi frågar nyfiket var de kommer ifrån.

– Vi tillhör Vilhelmina södra sameby sa en i gänget.

Men sedan tyckte de att det var slut på samtalet.

Vi sätter oss vid Kalles snöslunga, termosen åker fram och han börjar berätta om sitt liv som vägröjare och handlare.

– Tidigare jobbade jag som bergarbetare i Tåsjö och jag borrade för kanaler och tunnelbyggen. En kväll var jag på dans i Saxnäs på Västerbottensidan och där träffade jag min fru Monica. Hennes pappa hade vägmaskiner och jobbade med vägbygget från Södra Blåsjön till Ankarvattnet.

– Det vägprojektet kom till efter den berömda strejken i Stora blåsjön, då byborna samlades i föreningshuset för att hungerstrejka. Syftet var att få regeringen att driva fram arbetstillfällen till den här delen av länet.

1988 tog paret över affären i Stora Blåsjön och 2001 fick Kalle kontraktet med vägverket för att hålla Stenkenjokkvägen öppen på Jämtlandssidan. Vägverket har snöslungan och en väghyvel stationerad i området.

– Vad det gäller affären skulle vi inte ha en chans att driva den om vi inte hade Norgekunderna, säger Kalle. Cirka 75 procent av de som handlar hos oss kommer från vårt grannland.

– Här i byn bor det bara cirka 100 personer, så på det invånarantalet skulle det inte gå att driva någon affär.

Förutom Monica och Kalle har butiken två anställda på heltid, men under sommaren, jaktsäsongen och svampsäsongen tar man in flera säsongsjobbare.

Hur ofta åker du och Monica in till Östersund?

– Tidigare var det inte ofta, men nu går våra två döttrar i gymnasiet där, så nu är vi in ett par gånger i månaden. Det är ju ändå 29 mil enkel resa, så åker vi fram och tillbaka är det lika långt som att köra till Stockholm.

Vi fortsätter samtalet om Stekenjokkvägen och Kalle berättar om 2006, när drivorna var sex och en halv meter höga efter delar av vägen.

– Då var även jag imponerad av snömängderna. Det såg nästan overkligt ut.

Hur många åker på vägen en vanlig sommar?

– Jag har inga siffror, men det är åtskilliga tusen. Många kommer från utlandet, som Holland och Tyskland. Eftersom miljön efter vägen är så unik så kommer turisterna gärna tillbaka hit, när de väl har fått upp ögonen för området.

Mer läsning

Annons