Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pirater, nördar och riddar Amathorn

Annons

När jag var liten satt de i gillestugan eller i pappas hemmasnickrade källarverkstad. Där byggde de modellflygplan som de försökte få upp i luften någon gång då de vågade sig ut i solljuset. När jag var lite äldre kunde de artikelnumret på varenda badmintonracket i Fliesbergskatalogen. Sedan blev det Hobbex, där ritningarna på den hembyggda racerbåten ”Loppan” fick hjärtat att bulta extra snabbt. Tekniken gick framåt. Och deras uttrycksmedel flyttade fokus från modeller till rymdmonster. De kunde sitta i dagar och skjuta från rymden nedfallande monster.

Vi som varken byggde modeller, krigade i rymden eller memorerade kataloger kallade dem för nördar och medan vi tog våra tuffa DBS-cyklar med limpa till klassfester och rätt valhänt försökte pussa tjejer, satt de med små Humbrol-burkar och försökte blanda ihop rätt färgnyans till vingarnas undersida på en gammal engelsk Spitfire. Tekniken skulle förfinas ytterligare och hela världar uppenbaras för dem som tillbringade sina liv framför datorskärmen. Man kunde i datorns världar uppträda som troll med långa öron, dvärg eller trubadur. Hade man inget liv kunde man köpa ett. Det var ju lättare att umgås över datorns gränssnitt, man kunde vara den där långe, muskulöse riddar Amathorn och ingen utanför pojkrummet skulle bli varse att de där knubbiga fingrarna som dansade fram över tangenterna var alldeles klibbiga av Jolt Cola.

Det är snart val till Europaparlamentet. Jag har skrivit tidigare att jag inte gillar idéen att man ska skicka gamla gubbar till ett välavlönat jobb i Bryssel som tack lång och trogen tjänst. Men jag tror inte heller att man ska skicka unga grabbar med ganska sliriga åsikter till samma jobb i samma stad. Piratpartiet har seglat upp som ett förstahandsval för många unga som tycker att traditionella partier har lite att erbjuda. Jag bryr mig väl egentligen inte om Piratpartiet. De är sannolikt en parantes som kommer att ta upp lika mycket plats som ny demokrati i historieböckerna. Jag vet inte vad de vill och skiter högaktningsfullt i det som står finstilt i partiprogrammet. Jag är ingen jurist, men jag är av den absoluta upp-fattningen att det inte är tekniken som ska avgöra vad som är lagligt eller inte.

Att det är lätt att sno Green Days nya platta eller Björn Ranelids senaste ljudbok på nätet gör det så klart inte lagligt, lika lite som att det är okej att köra 210 på flygrakan bara för att man har teknik för det. När det gäller piratpartiets hjärtefråga (har de fler?) – fildelningen – har beslutsfattare varit rätt vaga. Nu är det olagligt, men tillåtet ändå att sno lite grann. Det är ungefär som om lagstiftarna sa att det var förbjudet med knark, men att lite är rätt ok ändå. Bara ett klarläggande: En skriven text som den här, där författaren uttrycker sin mening, är själva grundfundamentet i den grundlag som Piratpartiet säger sig värna. Z

Mer läsning

Annons