Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Loppisjakt och älgjakt

Annons

Vi har startat hösten och vinterns loppis-säsong. Mitt emot mig sitter mellansonen och joxar med sitt fynd. Han prutade ner en förhistorisk synt från 30 till 20 kronor. Han satte i nya batterier, inte ett ljud, men när vi kom hem igen putsade han batterilådan ren från årmiljoners avlagringar av gammal batterisyra. Plötsligt gav maskinen ifrån sig ett skri, ett till och ännu ett. Vi kunde höra dinosauriernas rop, vi tyckte oss höra Triceratops och hungriga T-rexar. Ett klaviatur på 25 tangenter. Det kan tyckas lite, men förmodligen menade föräldrar som sett sina barn få en slik tingest att det var 25 tangenter för många. Den låter förskräckligt och alla som någon gång på rent jävulskap gett bort en plastsaxofon eller ett munspel till ett barn borde sättas bakom lås och bom i sällskap med en sådan här maskin, en Bontempti memo play electronic computer organ. Förresten en beteckning som lovar mycket, men håller oerhört lite. Ett instrument med ett så maffigt namn borde kunna lite mer än att imitera ett lite tondövt monofoniskt bi.

Älgjakten tror jag har tagit slut. Vissa jaktlag fick inte ihop till en älgköttbulle. Men det är nog dags att dra på jaktbyxorna, ladda bössan och bege sig ut igen.

Jag läste i LT häromdagen att en fjällrävsunge hade överlevt sommaren och med tanke på hur somliga jägare reagerar när de hör talas om ett levande vilt är väl sannolikheten att räven ska växa upp till en vit, vuxen fjällräv ganska liten. Vissa jägare jagar enligt devisen att allt levande kan/ska dö. Det är redan till dags dato över 70 björnar skjutna. Skjutna betyder alltså inte döda utan just skjutna. Klantiga jägare har blivit darrhänta och fyrat av bomskott. Häromdagen hörde jag att några av de mest militanta rovdjurshatarna ville utöka kvoten så att man skulle få döda ytterligare 20 björnar. En god vän på redaktionen är en av de mest hängivna svampplockare jag känner. Oändliga timmar i skogen har resulterat i vansinniga mängder kantareller, men inte ett enda möte med björn.

Jag fattar inte vilka jägarna ska skydda. Sig själva, förmodligen, men håller de sig hemma tror jag risken att de ska överfallas av en ilsken björn är ytterst liten. Det här självpåtagna samhällsansvaret som säger att de gör en nyttig insats är rent nonsens.

Jag är helt säker, helt säker på att dödandet bara handlar om att träffa kamrater, skryta ihop och leva scoutliv utan gnälliga kärringar några dagar. Det självuppoffrande samhällsansvaret är bara nys. Jag förstår om vissa av er börjar tröttna på mitt tjatande om jakt och jag ska sluta skriva om sådant den dag jägarna slutar kuta beväpnade i skogarna.

Mer läsning

Annons