Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jägarna är livrädda

Jag läste ett inlägg på LT:s webb; En kommentar till den artikel som berättade om skräckslagna jägare: ”Hårt prövade jägare tar tårfyllda farväl av släkt och vänner för att ge sig ut i skogen och oegennyttigt frälsa sina medmänniskor från de fasansfulla björnarna”.

Annons

Jägarna – och en del riksdagsmän – är livrädda. De törs inte hämta ved, cykla, eller allmänt vara ute i naturen. Jägarnas skräck och omsorg om nära och kära är rörande och framgår i den enkätundersökning som gjordes under förra årets Fäviken game fair-vecka. En mässa som företrädesvis handlar om jakt och vapen, och att svaret på frågan: ”Finns det för många björnar i skogen?” skulle bli ett bedövande ja var lika överraskande som om man frågade en Ku Klux Klan-kongress om det finns för många negrer.

Det är tur att jägarnas undersökningar inte ligger till grund för någon viktigare forskning, där det ställs helt andra krav på ett vettigt urval innan man presenterar sina slutsatser. Det var intressant också att fortsätta följa tidningens björnrapportering. En reporter hade åkt till Valsjöbyn – där faktiskt en björn bitit ihjäl en människa. Där borde väl, om någonstans, björnskräcken vara förlamande. Men varken renägare eller turister hade snubblat över någon av alla björnar som jägarna är skraja för.

Jag som trodde att jägare var lite tuffare än så här – de är ju i allmänhet beväpnade. Men eftersom de skjutglada gossarna med rött hattband knappast får gehör för att bildligt talat Rotenonbehandla skogarna letar de nya jaktmarker. Ute vid kusten finns det – än så länge – sälar. De bör dödas, så jägarna har föreslagit jakt på 50 av dem. Att vara ett fritt levande djur i en värld befolkad av jägare är inte lätt.

Minskat bidrag till en nedbrunnen samlingslokal, en bil mindre, höjda hyror för studenter.

Sedan dessutom: Översyn av ledsagning vid semesterresor (vem som helst fattar att den kryptiska meningen egentligen betyder att de som har behov av ledsagare, företrädesvis handikappade, i större utsträckning blir sittande på kammarn).

Att kulturskolan ska drabbas är en ren ryggmärgsreflex från gammalmodiga tjänstemän. Problemen till följd av att minska anslagen till kulturen visar sig inte förrän om flera år, då vi får ett tystare samhälle. Men det är en besparing som kan smygas på oss och vi märker det först när det är för sent. Då kultur är liktydigt med Smurfhits 1–9. Kultur är en motkraft till dem som vill göra oss korkade. Östersunds kommun ska spara 130 miljoner (nära ett och ett halvt badhus) fram till 2010 och det här är några av förslagen man kunde läsa i LT i lördags. Jag skulle tro att det behövs mer visionära besparingar och överväganden. Till exempel om det är vettigt att gräva ett hål mitt i stan och fylla igen det med gul, skitdyr sten.

Fotnot: Jo, jag har jägarexamen och har fällt ett villebråd – en mås.

GJag som trodde att jägare var lite tuffare än så här – de är ju i allmänhet beväpnade.

Mer läsning

Annons