Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den sista Saaben?

/

Annons

Hemma på gården står två bilar. Båda är av fabrikatet Saab. Den gamla är egentligen en pärla. Det är en 88:a som gått endast 17 000 mil. Men där står nu också det senaste tillskottet – den sista Saaben.

Bilindustriminister Maud Olofsson har kategoriskt sagt att ”loppet är kört” för Saab. Hon sade samtidigt härom kvällen något om att Saab i stället bör ägna sig åt vindkraft ...

Hon vill inte ens försöka rädda bilfabriken och de 10 000-tals jobben som totalt kan komma att beröras.

Jag har i alla fall dragit mitt strå till stacken sedan en älg råkade snubbla över min förra Saab.

För första gången på länge slog dessutom miljötänkandet genom i mitt eget tänkande. Nya bilen som jag köpte i fredags går att köra på både etanol och bensin. Det är en miljöbil, en Saab 9-5.

Här sitter jag nu, efter en vecka, med en bil som snart kanske inte längre finns. Jag har därmed liksom flera andra indirekt blivit inblandad i finanskrisen.

Saab är synonymt med kvalité, trafiksäkerhet och på senare år även miljötänkande. Men vad hjälper det mot de ekonomiska krafter som på ett burdust sätt styr den ekonomiska krisen.

Saabs ägare GM har beslutat låta det svenska bilmärket gå i graven. Historiska förtecken som rallyesset Erik Carlsson (på taket) och hans många rallyvinster med Saabs gamla blårykande tvåtaktare och Saab-V4 tycks ingen längre bry sig om. Det är annat som avgör. Att tillverka Saab i Trollhättan är inte lönsamt och för statsminister Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson är Saab inget annat är ett varumärke vilket som helst.

Att upp till 10 000 svenska väljare riskerar förlorar sina jobb. Att en svensk nationalprodukt försvinner, det tycks inte bry regeringen nämnvärt. Här är nog den ideologiska tanken viktigare.

Svensk industri har byggts upp kring bilindustrin, gruvor, skogen och varven. Men vad behöver väl Maud bry sig om det?

Jag har i vart fall gjort mitt för den svenska bilindustrin. Jag har satsat mer än både Maud Olofsson och ägarna GM när jag köpte den sista Saaben. Och jag ångrar mig inte.

Egentligen borde jag kanske rama in den. Men var sjutton hittar jag en så stor ram?

Jag hoppas givetvis att Saab ska leva vidare. Att Saab åter igen ska bli synonymt med kvalité, trafiksäkerhet och bilar som tål älgkrockar. Jag hoppas också att jag kan köpa reservdelar när det en dag blir dags för det.

Kanske dyker han upp, den rike asiatiske bilmagnaten som inser att Saab är det varumärke hans världsdel behöver för att komma över ett världsomspännande försäljningsnät för att få fart på försäljningen av billiga kinesiska och andra asiatiska bilmärken i Sverige.

Kanske var det så Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson tänkte sig framtiden för svensk bilindustri? Z

Mer läsning

Annons