Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bräckes egen favoritkassörska går nu i pension

/
  • Anita Persson och Katarina Nilsson hjälps åt att lösa lite problem som uppstått i kassan.    Foto: Anita Näsberg
  • ”Som pensionär har jag sagt att vi ska fira jul på Grand Canaria, oh så blir det  i år”, säger Anita Persson förväntansfullt.
  • Förutom kassan sköter Anita Persson om tidningshyllan där det är mycket plock varje vecka.
  • Anita pratar bort en stund med arbetskamraterna Pål Nordfjäll och Evy Busk.

Spänning, upplevelser, glädje och massor av olika människor varje dag, det är ofta verkligheten för dem som valt ett serviceyrke.
Anita Persson som jobbar i kassan på Ica i Bräcke är en av dem.

Annons

I drygt 30 år har hon varit butiken trogen. Nu förbereder hon sig inför den stundande pensioneringen från 1 november.

– Det har alltid varit lika roligt att gå till jobbet, säger hon.

Vi träffas i fikarummet strax innan hon ska börja jobba. Hon har fått nya chefer igen, det blir hennes femte. Andra, nya vindar ska blåsa och Anita Persson anpassar sig.

– Direkt efter skolan började jag jobba i butik, på Speceristen i Bräcke. Det var på 60-talet. Sedan blev det Konsum en tid innan jag gifte mig och fick barn.

Hon blev hemma med barnen när de var små, men jobbade lite extra där det behövdes.

Sedan blev det åtta år som lantbrevbärare på 70-talet, ett jobb som hon fått i generna. Pappa, mamma liksom övrig släkt har jobbat där.

– Men jag ville gärna börja jobba i butik igen och en dag ringer Olle Larsson, som var Ica-handlare i Bräcke då, och erbjöd mig jobb. En av mina kompisar hade tipsat honom. Och på den vägen är det.

– Visst är det skillnad på nu och då. Ta bara detta med prismärkningen. Då skulle vi kunna alla priser i huvudet, men allt skulle vara märkt. Blev det extra pris en period skulle röda lappar på och sedan när det blev ordinarie pris igen, då skulle de röda lappar skrapas bort. Det blev ett himla knåpande.

När hon tänker tillbaka så handlade kunderna mestadels basvaror för 30 år sedan, det var inte så mycket chips och godis på den tiden.

– Då åt man korv, kött och potatis, säger hon eftertänksamt, i dag har vi till och med en hel vägg med utländska varor eftersom vi har många utländska kunder också.

Hon berättar att en arbetskompis, Hassan, faktiskt kan prata fem språk och är en tillgång för de nyanlända Bräckeborna med utländsk bakgrund.

Att hon trivs på jobbet råder ingen som helst tvekan om och hon säger att det är stämningen och alla kunder som gör det.

– Jag gillar att träffa folk, säger hon, och finns det tid så pratar vi med kunderna en stund om vardagen och kanske olika krämpor. De flesta kunderna är faktiskt väldigt trevliga även om det kan komma in någon som är riktigt sur ibland.

Ändå skulle hon välja att jobba i kassan på Ica om hon skulle börja en ny yrkeskarriär i dag. Nu pensionerar hon sig som 1:e kassörska.

Att hon har blick för kunderna och om det är något skumt visade det sig bara härom veckan.

– Det kom först in en ung tjej och ville köpa cigaretter, men jag kände någonstans i bakhuvudet att jag skulle begära legitimation. Tjejen var inte 18 år och fick därmed inte köpa cigaretterna.

Strax därpå kom en ung kille med en tablettask och en packe öl. Anita Perssons känsla blev rätt även här, legitimationen visade att han endast fick köpa tabletterna.

– Det var kontrollanter som var ute, jag klarade mig. Jag har haft tur genom åren, jag har aldrig åkt fast för att ha sålt cigaretter eller öl till minderåriga.

Hon beskriver sig själv som väldigt stresstålig även när kön av kunder ringlar sig lång i butiken.

– Dessutom ser jag till att bli kompisar med ungdomarna på byn. Ibland har de inte pengar så det räcker och då får de låna några kronor av mig. Jag blir jätteglad när de kommer tillbaka med pengarna också.

Hon beskriver rädslorna ibland på kvällar och helger när en del skumma typer dyker upp i butiken.

Men hon jobbar aldrig ensam, de är alltid minst två i tjänst.

Det har varit rån i butiken, men den gången hade Anita Persson semester.

Anita Persson är född i Tandsbyn men uppvuxen i Bräcke. Hon är gift med Sven-Erik och har två vuxna barn, Maria och Thomas, liksom tre barnbarn som hon tyvärr inte får träffa så ofta eftersom de bor i Örebro och Karlstad.

Hon bor tillsammans med maken i ett radhus i Bräcke.

På fritiden åker de mycket husbil.

– Det blev 50 mil i påskas också, först åkte vi till Vemdalen sedan åkte vi till Dalarna. För resa det tycker vi är kul. Jag har alltid sagt att när jag blir pensionär ska vi fira jul på Grand Canaria och det blir så redan i år.

Vilken bok läste du senast?

– Jag är dålig på att läsa böcker, det blir mest tidningar, jag går aldrig på bio heller. Jag ser knappt på teve. Men jag gillar att gå in på nätet och läsa tidningarna där och så spelar jag spel och lägger patiens.

Vad har du alltid i hand-väskan då?

– För mig är själva väskan det viktigaste, skrattar hon, där har jag plånbok, glasögon och mobilen.

Säga vad man vill, men det är en profil som försvinner från kassan på Ica och hon gör med en känsla av vemod samtidigt som hon tycker att det ska bli väldigt skönt.

– Det var en kund som sa att när jag försvinner blir det som en vägg som rasar. Det är trevligt att vara uppskattad ...

Mer läsning

Annons