Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Agneta Berg

/

En vacker höstmorgon somnade min älskade livskamrat och vår kära mamma, Agneta ”Neta” Berg, stilla in.

Annons

Hon kämpade tappert mot den sjukdom som höll henne fången och när hon inte orkade längre bröt hon sig äntligen fri. Det skimrande morgonljuset tog emot hennes själ och i solens värmande strålar samlades vi till avsked vid hennes bädd.

Som enda dotter till Lissy och Nisse Berg tog hon sina första stapplande steg längs livets väg i hembyn Gråsjön, Bräcke. Nisses arbete i skogen förde dem sedan till Skogsbyn i Kall 1955 och vidare till Edsele 1957 som blev den plats där Neta växte upp. Där fann hon även sin vän Ulla och skolårens många skratt och bravader födde en vänskap som inte ens flytten till Lockne 1966 kunde bryta. Få har väl kunnat skratta som de.

Efter avklarad grundskola och ekonomiexamen utbildade Neta sig inom bland annat djurskötsel, handarbete och matlagning vid Röstaskolan i Ås, där hon förärades stipendium. Vid det laget hade hon blomstrat till en leende mörk skönhet och när pappa såg henne visste han att hon var den rätta för honom. ”Den första gång jag såg dig, det var en sommardag. . .”

Mamma och pappas ungdoms lyckliga minnen kröntes av oss barn, Maria 1972, Malin 1976 och Matilda 1980. År 1977 flyttade vi till Pålles på Lötbacken och där fanns mamma vid pappas sida ända in till slutet. Hennes varma personlighet, praktiska läggning och öppna sinne, följde henne genom livet och var henne behjälplig i arbetet med cp-skadade barn i Härnösand, som skoexpedit och tiden inom vården.

Det arbete som dock låg Netas hjärta närmast var den tid och kärlek hon ville och kunde lägga vid hem och barn, senare även sina åtta älskade och kramade barnbarn.

Skog och mark var en stor del av livet och hennes förundran över naturens storhet var en del av fadersarvet. Många var de speciella stenar som följde med packningen hem. Stenar som bar på minnen från Flatruet, Gotland, Norge och inte minst från de älgpass där Nisse bjudit på kaffe över öppen eld.

Netas stora intresse och kunnande gjorde henne till en eldsjäl som tog tillvara vårt kulturhistoriska arv genom bland annat forbönderna och Lockne hembygdsförening. Hennes kreativa ådra sprang fram i bild och skrift och uppskattade bygdespel föddes under hennes regi, likt de bibelberättelser som kom till liv i kyrkan. Hon tog också sin mors arv som kakbakerska och grundade Morsdagscaféet på Lövsåsen som en hyllning till alla mödrar.

Nisses död och Lissys åldrande blev med tiden till ett tyngande ok som tärde Neta hårt och hon längtade efter sina fria dagar.

Sjukdomsbeskedet lamslog oss alla, då den värme som hennes omtanke spridit i vårt hem, hennes nybakta bröd och öppna famn räckt inte bara till oss utan även till våra och barnens vänner. Netas livsglädje och nyfikenhet har färgat allas våra liv och ödmjukt flätat samman generationer till den väv som är vår familj. Nu är Neta, mamma, fri.

Tack för allt.

Mer läsning

Annons