Jag är en sådan som alltid läst mycket och en av mina favoritgenrer är dystopier. Men vem behöver fiktion när verkligheten blir allt dystrare?

Rut- och rotbidrag ska höjas för de som redan har det väl ställt, samtidigt går alla regioner på knäna eftersom statsbidragen lyser med sin frånvaro. Det är på förslag att en angiverilag ska införas i Sverige, som skulle göra alla offentligt anställda tvingade att ange de som är absolut svagast i vårt samhälle.

Det finns riktiga planer på att upphäva förbudet att bryta uran i Sverige, trots att det riskerar att förstöra vattentäkten för hundratusentals människor i vårt län. Allt fler pensionärer hamnar hos Kronofogden, samtidigt som ett nytt jobbskatteavdrag som kostar elva miljarder kronor ska införas.

I södra Sverige har man ett stort utbrott av svinpest vilket kan påverka hela Sveriges matproduktion. I Sverige har vi två av Europas ledande experter på exakt den sjukdomen. Men i Sverige har vi också en regering som dragit in deras forskningsanslag.

Sveriges inflationsnivå ligger fortsatt högt och det verkar inte finnas några planer på att göra något åt saken. Matpriser och andra levnadskostnader fortsätter skena.

Kort sagt: vanligt folk får det kämpigare och kämpigare, och de som har allra mest får lite mer. Om inte det är dystopiskt så vet jag inte vad. Jag kan inte låta bli att undra… alla de som röstade för den här regeringen, är ni nöjda nu? Själv föredrar jag att läsa om dystopier. Inte att leva i en.

Den läsande vänsterpartisten

► Har du något att säga? Skriv en insändare eller debattartikel här.