Läraren och utbildningsledaren Lennart ”Jonas” Jonasson, Östersund, har avlidit i en ålder av 74 år. Han sörjs närmast av makan Lisbeth samt barnen Kalle och Karin med familjer samt systern Kristina med familj.

Lennart föddes 1949 i Sveg. Han tog studentexamen i Östersund och läste sen zoologi, botanik och kemi i Uppsala. Tillsammans med storebror Sven Erik ägnade de många somrar åt att inventera Ljusnans och Norrälvens dalgångar som fördjupningsstudier i botanik.

Lennart utbildade sig till lärare i Linköping och flyttade sen till Kiruna. Han var en engagerad lärare omtyckt av elever, föräldrar och personal. Som lärare och utbildningsledare såg han behovet av att skolan måste stötta de svaga eleverna. Hans mantra var att de duktiga eleverna, som levde i miljöer som kunde ge stöd alltid kommer att klara sig vidare i livet. De svagare och skörare eleverna, som oftast levde under sämre villkor, behövde få mer hjälp från skolan. Lennart hade en förmåga att se och förstå var det var angeläget att stötta och uppmuntra ungdomarna.

I Uppsala träffade Lennart sin blivande fru Lisbeth. Hennes utbildning till geolog gjorde att de etablerade sig i Kiruna. Barnen Kalle och Karin föddes och där njöt familjen av den omedelbara närheten till höga fjäll, skidbackar och vacker natur. En aktiv och stor vänkrets skapades med återkommande sammankomster, även efter det att familjen flyttat till Östersund. Lennart hade en förmåga att inkludera alla och skapa goda uppskattade fester. En fast punkt var fjällstationen Katterjokk, dit många bjöds in för att njuta av den varma vänskapen.

Avståndet till skogen och sommarstället i Tallbergsvallen utanför Sveg gjorde att familjen flyttade till Östersund. Med endast 20 mil till den ärvda skogen och egenhändigt byggda stugan hittade Lennart sin gärning på ålderns höst. Hans intresse och kunnande att snickra, bygga och hantera allehanda verktyg och maskiner var mycket framgångsrikt. Såväl stugan, härbret, moppegaraget, snickarhuset och möbler vittnar om hans färdigheter. Att se Lennart glatt åka flakmoppe mellan det så kallade ”industriområdet” och stugorna vid Tvärälven var ett bevis på att han trivdes och njöt av tillvaron.

Lennart var en älskad familjemedlem. Han tog ledigt för att ta hand om storebror Sven Erik under hans sista tid och var tillgänglig och stöttande under Kristinas sjukdom. Han var den älskade familjefadern, maken, pappan, farfar och morfar, släktingarnas och vännernas vän. Lennart drabbades tyvärr av ALS, som han hanterade med stort tålamod utan att klaga. Han var så aktiv han kunde ända in till slutet och såg till att sörja för de sina trots att krafterna sinade för varje dag.

Vår saknad är oerhörd och tackar för att han fanns för oss alla!

Kristina och Bengt Glimelius, syster och svåger