SVT släppte ”Dagar utan dig", en dokumentärfilm av Betlehem Isaak och Caroline Troedsson den 14 maj 2023. Filmen är för mig mer än Betlehems resa att lära känna sin pappa Dawit Isaak, den svensk-eritreanske journalisten och författaren, fängslad i Eritrea sedan september 2001. Jag tittade på den 30-minuter långa filmen med tårar i ögon för det hjärtskärande familjeödet och inte minst för de paralleller jag kunde dra till Eritreas befolkningssituation.

Eritrea firar den trettioandra självständighetsdagen i dag den 24 maj medan tusentals medborgare har suttit i fängelse utan rättegång i flera decennier; många fängslades för exakt 32 år sedan och i Dawit Isaaks fall över 21 år sedan.

Sofia Berhane, Dawit Isaaks fru, pratar offentligt i filmen för första gången sedan 2005. Hon väntar fortfarande på honom sedan han fängslades.

– Hur ska jag lämna honom när han är i ett mörker? Han ville inte lämna oss, resonerar Sofia Berhane.

Det påminner mig om tusentals eritreanska fruar som väntat flera år på sina män som deltog i kampen (1961–1991) för Eritreas självständighet från Etiopien. Min svärmor och min fru tillhör en sådan familj som väntade på sin man respektive sin pappa i mer än ett decennium. Andra familjer har också väntat på sina söner och döttrar eller nära släktingar som deltog i kampen på den tiden.

En sådan väntan har fortsatt i alla familjer även efter landets självständighet eftersom alla familjer har medlemmar som anvisats till olika delar av landet inom värnplikten, som aldrig slutar. På grund av det har en stor andel av landets barn vuxit upp med bara en förälder. De träffar sina pappor en gång om året, i 20 dagar.

I filmen säger Betlehem Isaak:

– Jag har anklagat dig för att du lämnade mamma ensam och för min rädsla för att hon ska åldras ensam. Jag har anklagat dig för vår uppväxt i underklassen och för ditt ofantliga misslyckande som förälder.

Min generation, som växte upp på 1980-talet och 1990-talet, anklagar generationen före oss – som deltog i kampen för landets självständighet – för deras regering styrdes av en diktatur. Generationen som följer min anklagar min generation för att vi bara följde regeringens beslut utan att ifrågasätta saker, för att vi inte gjorde motstånd mot regimen och för att vi flydde landet i massor.

Esayas Isaak, Dawit Isaaks bror, ger i dokumentären en tydlig bild om Dawit som person och när han bodde i Sverige. Han beskriver också hur Dawit Isaaks syskon har haft splittrade åsikter om Dawits fängslande.

– Det är rätt sorgligt att ett land kan splittra en familj, säger han.

Den här situationen finns i nästan alla familjer i Eritrea och bland eritreaner som flydde landet. Politiken har kommit in som en kil i det eritreanska samhället och bland folk med samma religiösa tillhörigheter. Medan vi tjatar emot och kastar smuts på varandra har vi tappat styrkan och enigheten att upprätta ett kraftigt motstånd till diktaturen. Splittringen är djup för den har slagit rot inom familjer så att de har förlorat tillit till varandra.

Dawit Isaak intervjuades av en svensk-eritreansk forskare våren 2001. I intervjun uppger Dawit Isaak att oberoende medier skulle behöva rapportera opartiskt om den politiska krisen i landet som uppstod på den tiden.

I dokumentären hörs Dawit Isaaks röst:

– En ny regering behöver bildas på riktigt och demokratiska reformer utvecklas och det ska finnas institutionellt arbete. Vem vill inte ha det?

Jag arbetade som journalist inom ett av landets statliga medier under den tiden. Jag hade bra koll på vad de oberoende medierna rapporterade då. Jag tycker inte att alla de journalisterna, inklusive Dawit Isaak, som fängslades 2001 begick något brott.

Andebrhan Weldegiorgis är nu en oppositionspolitiker till den eritreanska regimen, men han hade tidigare en hög position i regimen och var även Eritreas ambassadör i EU. I sin bok ”Eritrea at a Crossroad” uppger han att president Isaias Afwerki själv utformade en sexmannakommitté för att utreda journalisternas fall. Enligt Weldegiorgis drog kommittén slutsatsen att journalisterna utförde sitt normala professionella arbete och inte begick något brott mot presslagen. Presidenten tog inte emot kommitténs rekommendation att släppa journalisterna fria.

– Ibland kan jag tycka att det är en förbannelse att vara barn till min pappa, säger Betlehem Isaak i filmen.

När jag hörde de här orden kände jag att vågor av elände trängde in i mina porer och pirrade mitt i ryggmärgen.

Jag delar Betlehem Isaaks tankar på det sättet att jag alltid funderat på om det är en förbannelse att vara eritrean. All väntan på ens nära och kära förgäves, och all splittring i samhället och inom familjer som har lett till misstro mellan varandra ser jag ingen läkning på den närmsta tiden.

– Jag blir jätterädd när folk tar friheten för given här. Det handlar om upprätthållandet av friheten. Ibland en uppgivenhet som inte ger med sig – men ändå är hoppet där, säger Betlehem Isaak.

När jag tänker på situationen i Eritrea är förtvivlan den största dagliga måltiden för mig; och hoppet är en nypa peppar toppad på den och något som alltid irriterar mig. Eritreanska självständighetsdagens firande är bästa exempel för att klargöra situationen.

I dag, precis som de föregående 31 åren, väntar eritreanska befolkningen på presidentens tal på självständighetsdagen. Man förväntar sig inte att höra något nytt i talet, men minsta hopp att få höra något om att samvetsfångar kan släppas gör att man ändå lyssnar. Med den största försäkran gissar jag att vi kommer att få höra presidenten förtala västländerna, analysera regional politik (kanske Sudan och Tigray) och att han undviker viktiga inhemska frågor och att han lovar nya projekt som inte kommer att förverkligas.

Kanske kommer min fru att fira dagen eftersom det var den dagen hon träffade sin pappa för första gången. För mig är det en dag jag tänker på med blandade känslor. Det är en tydlig paradox att fira en självständighetsdag utan frihet och mänskliga rättigheter.

Tedros Abraham är utbildad journalist och jobbade som det i Eritrea fram tills 2011. Två år senare flydde han till Sverige. Här har han jobbat som handläggare på Arbetsförmedlingen och som förläggare av eritreansk litteratur. Sedan årskiftet har han gjort praktik på LT som reporter inom ramen för "Ny kollega", en utbildning för journalister med utländsk bakgrund.