När vårsolen värmde i majvädret hölls nyligen ett utomordentligt spännande föredrag om ett danskt polardrama från 1900-talets början i kyla och is på nordöstra Grönland. Och det var ingen tvekan om stort publikt intresse eftersom åhörarna strömmade till Östersunds bibliotek och dess samlingssal, som snabbt blev fullsatt med 90 personer, vilket är max besöksantal i lokalen.

Det var östersundaren Måns Laudon, som bott och verkat på Grönland, och som var inbjuden att berätta och visa bilder från dramatiken kring ”Danmark Ekspeditionen til Grønlands nordøstkyst 1906-08”. Måns Laudon tecknade en bakgrund till den dåvarande situationen, där norra Grönland i början på 1900-talet var outforskat land. Landets nordliga utsträckning mot Nordpolen var fortsatt omtvistad och området allt mer indraget i en geopolitisk dragkamp om landområden.

I denna atmosfär avseglar så 1906 ”Danmark Ekspeditionen til Grønlands nordøstkyst 1906-08” under ledning av Ludvig Mylius-Erichsen, dansk författare och polarforskare, som tidigare även deltagit i en litterär expedition till Grönlands västkust.

Expeditionen kom med tiden att stadfästa Grönland som del av kungariket Danmark. Men kanske inte minst första delen i en ännu i högsta grad levande mytbildning - nämligen myten över de tre expeditionsmedlemmarnas öden: Ludvig Mylius-Erichsen, Peter Niels Høeg Haagen och Jörgen Brønlund.

I början lades huvudvikten på kartogafiska arbeten och på utläggning av depåer mot norr. Sedan fortsatte expeditionen med ett antal hundslädar under ledning av Ludvig Mylius-Erichsen norrut längs den ännu outforskade delen av östra kusten. De hade antagit att den isbetäckta kuststräckan skulle gå i nordvästlig riktning men det visade sig vara ett misstag då kusten gick i nordöstlig riktning. Avståndet till landets nordöstligaste punkt blev därför betydligt längre än den som provianteringen hade beräknats för.

Mylius-Erichsen, nu ihop med följeslagarna Høeg Hagen och Brønlund, beslutade att gå vidare mot väst, och fortsatte att följa kustlinjen, som han antog skulle föra rakt mot målet i norr. Men det var åter ett misstag om färdriktningen, ett avgörande misstag. Det visade sig att när de övriga i expeditionen samlades för återfärd uteblev Mylius-Erichsens tremannagrupp.

På vårsidan 1908 påträffades vid en utlagd proviantdepå, 79° nordlig bredd, liket efter Brønlund, samt Høeg Hagens kartskisser och en dagbok, som gav upplysning om polarfararnas sista färd och tragiska hungersdöd.

Efter att Høeg Hagen dött den 15 november och Mylius-Erichsen den 25 november hade Brønlund släpat sig fram till depån för att underrätta världen om sina färdkamraters upptäckter, vedermödor och död, detta samtidigt som han själv omkommit.

Arrangörer för föreläsningen var Föreningen Norden, Studieförbundet Vuxenskolan och Östersunds Bibliotek.

Bert-Olof Zackrisson