Maj-Britt föddes och växte upp med vår mormor Hulda och morfar Per Larsson på Varn i Junsele, där hon gick i skola och tog realexamen innan hon arbetade som vårdbiträde på Österåsens sanatorium, Frösö sjukhus och senare som piga i Måläng.

Hon hade planer på att utbilda sig till sjuksköterska när hon träffade sin blivande make Tore, gifte sig 1957 och flyttade till Långåsen utanför Strömsund. Långåsen saknade då både väg och elektricitet men vägen byggdes 1959 och elektriciteten kom tre år senare.

Efter att de fått de två sönerna Karl-Hampus och Esbjörn återupptog Maj-Britt sin dröm om att utbilda sig till sjuksköterska. Tore skötte jordbruket och Maj-Britt arbetade senare som sjuksköterska på Backe sjukhus. Maken avled tidigt och hon fortsatte med jordbruket parallellt med arbetet på sjukhuset.

Senare fick Maj-Britt dottern Marie och hennes äldsta son omkom bara 13 år gammal.

Under många år hade jordbruket mjölkproduktion, men när hon ändrat till köttproduktion började Maj-Britt arbeta på Östersunds sjukhus, där hon arbetade flera år. Under senare tiden av sin yrkesverksamma tid utbildade Maj-Britt sig till vårdlärare och arbetade som vårdlärare på olika platser i Sverige.

Maj-Britt var som person mycket aktiv, generös och social. Många har genom åren besökt henne på Långåsen, där dörren alltid varit välkomnande öppen. Det bjöds alltid på god mat och kaffe med kaffebröd. Hon levde upp till texten på sin väggbonad, ”Fem äro bjudna, tio äro komna. Slå vatten i soppan och hälsa välkomna”.

Det hände ständigt mycket omkring henne. Allt från kalvar som rymt från gården och att hunden Busa jagat kalkoner ut till skogen. Vid ett tillfälle saknades en ko som till slut hittades i skogen halvt uppäten av en björn.

När vi besökt henne har hon ofta haft något på gång som skulle göras på gården eller planer på att åka med oss till goda vänner, på någon dans eller marknad. Många har sagt om Maj-Britt, att det aldrig varit tråkigt att besöka henne.

Då Maj-Britt var vår storasyster så fick vi ofta vara hos henne och Tore på Långåsen. Alla barn var välkomna och Maj-Britt hittade alltid på bus med oss barn, men det förväntades också att vi hjälpte till. Maj-Britt ifrågasatte aldrig om vi skulle klara av en uppgift, hon såg till att vi lärde oss. Det gällde även hennes egna barn.

Maj-Britt arbetade i Dalarna en sommar och Esbjörn, då 12 år, och Ingrid skötte jordbruket med mjölkning och allt annat som krävdes. Det hade aldrig gått utan Esbjörns kunnande.

När Marie var 4-5 år gammal kom Thomas på besök. Maj-Britt var inte i närheten så Marie ställde sig på en stol framför spisen och gräddade pannkakor. Ett annat exempel är att hon lärde mig baka tunnbröd och grädda i en vedeldad ugn.

I samband med hennes 50-årsfest skulle det vara perfekta, runda tunnbrödskakor. Festen som sedan hölls i Lövberga blev lyckad. Knyttas spelmanslag spelade, alla gäster trivdes och dansade.

Maj-Britt var kunnig på många plan. Hon sydde till exempel många av sina kläder och stickade många tröjor och sockar. Till exempel stickade hon mycket fina tröjor till sin son och barnbarn med motiv av en älg och jämthund.

Maj Britt sörjs närmast av dottern Marie, sonen Esbjörn med familjer samt barnbarn och barnbarnsbarn

Syskonen genom Ingrid Hedin