Jag har alltid tyckt att ”resecentrum” är svenskans deppigaste ord, men när jag tänker efter kommer inte ”vänthall” långt därefter. Egentligen är det konstigt, för det är ju så trevligt att resa (och även väntandet kan ha sin charm, det vet alla vi som i gymnasiet envisades med att gå runt med Samuel Becketts ”I väntan på Godot” i duffelfickan).