Den 25 januari hade vi, PRO Leva Livet, gott läge för att göra en vandring igen. Vet ni vad? Vädret verkade trist först, regn på förmiddagen, plusgrader när det skulle vara läge för midvinterköld. Men, när vår vandring inleddes, hade regnet dragit undan. Vandringsvädret kändes som vanligt finemang!

Vår grupp har ju, som jag tjatat om, haft oändligt stor tur med vädrets makter. Det är ju vår vandringsguide, Bo Lindbergh, som fått ”credit” för vår lycka i det fallet. Det förtjänar han verkligen, som alltid positiv och med vänligt bemötande i sin ledning av gruppen.

Den här gången möttes vi, 22 stycken ivriga vandrare, vid travets totohallsentré. Vår rutt var tänkt att sträcka sig runt Lillsjön i Odensala, vilket också skedde. Ett par nya gruppmedlemmar kom med, vi övriga var ganska så välkända och återkommande vandrare. Underlaget hade vi emellanåt lite avog inställning till. Det var hårt och vitt, isigt före som gällde, men tack och lov, i långa sträckor var det sandat underlag, för våra steg. Åter igen tack och lov, var det ingen enda, som halkade hörbart, eller rent av ramlade. Så vi skötte oss med den äran bra!

Inga framträdande kulturyttringar lade vi märke till utefter vår vandringsstig. En isbelagd sjö, uppmärksamma mötande vandrare, ofta med hundkoppel och vidhängande Pudel, Vorsteh eller Labrador. Alla hussar och mattar med ett vänligt leende till övers för oss. Kan tänkas, att en viss del av uppmärksamheten gällde särskilt oss vandrare, som finns i de övre levnadsåren.

När vi åter kom till utgångspunkten kunde ”den andre Kent” konstatera, att vi tillryggalagt 5,65 kilometer, höjdskillnaden var helt odramatiskt 20 meter, det vill säga mellan 360 och 380 meter över havet! Några hann med att ta sig en lunch, innan PRO Leva Livets trivselmöte började.

Carin Brobacke