Sven Erik Olsson berörde med piano, sång och tal i Lit.Vid årets första möte med Häggenås-Lit PRO började han med tankar om hur viktigt det är att känna efter och att få må bra.

När han sedan berättade om det svåra olyckstillbudet vid hans egen militärutbildningen vid 19 års ålder stannade våra hjärtan i flera sekunder.

Åttonde kompaniet på I 5 hade haft stridsskjutning i Dagsådalen, Östersund för utländska militärattachéer. Befälet missade att visitera vapnen efter skjutningen. När den värnpliktige som stod mittemot Sven Erik skulle göra blindavfyrning på sin AG vid vapenvården var det tre skarpa skott kvar. Skottet brann av och gick i väggen där Sven Erik hade stått 10 sekunder tidigare. Han hörde en röst i sitt inre att han skulle flytta sig.

Det tog flera minuter innan vi var tillbaka i verkligheten i Lits kyrksal. Räddningen för oss som var där blev när Sven Erik och Sture Björk började sjunga Georg David Weiss, "What a wonderful world", med svensk text av Bo Göran Edling, stiftare och medlem av jazzbandet No Brothers.

Sedan fick vi lyssna till "Du måste finnas" ur musikalen Kristina från Duvemåla, "Min Gud är verklig" av Roland Utbult, "Håll mitt hjärta" med text och musik av Björn Skifs och Peter Hallström och som avslutning "Kärleksvisa" av Sara Down Finer/Peter Hallström, som vi minns från bröllopet mellan Prins Daniel och Kronprinsessan Victoria i Storkyrkan, Stockholm den 19 juni 2010.

Efter allt detta blev det goda hemgjorda runda smörklickar på gås med fyrkantiga chokladladdade kakor och lotterivinster.

Så blev det då äntligen dags för oss alla att sjunga Stig Olins "En gång jag seglar i hamn"och "Små Nära Ting" med musik av Kurt Foss/Reidar Böe och svensk text av Ture Nerman.

På det återkom Sven Erik och Sture i Sten Åke Cederhööks "När lyktorna tänds på andra sidan bron" och Thorstein Bergmans "Om Du nånsin kommer fram till Samarkand" där Sörebon Sonia Forslund och Inger Mårtensson, Husås fick varsin kudde för att lyfta fram sångtexten, "och i kudden såg jag avtryck av Din kind". Det är verklig känsla i Bergmans texter och stämning till tårar i musiken.

Som avslutning på det trevliga sångcaféet fick vi lyssna till Sven Eriks breda sång och musikkunnande, som grundlades efter några års skogsarbete på föräldrarnas bondgård i Bodal, Brunflo, där intresset för sång och musik växte så stort som till musikkonsulent samtidigt som kantorsexamen avlades.

Först kom "No body knows" följd av Elvis Presslys "He takes my hand" och "There goes my everything" och som avslutning "Stad i ljus" av Py Bäckman, som vi senast fick lyssna till före Sveriges handbollsmatch mot Island i fredags den 20 januari.

Före de fyra stämningsfulla musiksångerna väckte Sven Erik vårt intresse att få lyssna till honom igen om "Brevet från Emelie" och den ring som han fick från en flicka i Asien för flera år sedan.

Marianne Hellström