Är det något jag avskyr är det att titta på svenska galor. Jag tycker att de är så pinsamma. Men då jag anser att det i mitt yrke som kultur- och nöjesredaktör ingår att hålla mig någorlunda ajour med filmbranschen (speciellt detta år när lokala Erik Hemmendorff hade chans till storlslam) satt jag såklart och tittade på måndagens Guldbaggegala. Och skämdes.