Närhelst på året man slår på dumburken, är det ständigt sol och gröna ängar i Bregottfabriken, men nu när vintern är här och gräset inte är lika grönt, var betar Mamma Mu då?

Vissa inom djurindustrin skönmålar den grymma slakten av Mamma Mu till att många av korna har åkt till det evigt gröna eller trippat över regnbågsbron, sanningen är att vissa individer inte är vinstbringande som mjölkmaskiner längre, de dödas och deras kroppar säljas som kött.

Men till vilken äng åker då resten, för naturligt är ju att djuren går ute året om?

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har i flera år jobbat för att beteskravet i djurskyddslagen ska bort. Det ska vara upp till bonden att bestämma om korna ska få komma ut i friska luften eller ska tvingas stå inne hela sina liv.

LRF hävdar att korna har det lika bra inne, stämmer det, borde det vara lika många jippon för insläpp på senhösten, som det är kosläpp på försommaren?

På äldre gårdar kan korna bindas upp och tvingas stå på samma fläck i minst sex månader, de kan varken klia sig på baken eller vända sig om. Har mjölkgården “lösdrift” är det ändå månader av isolering och gående på golv av kiss och bajs, hur djurrätt och naturligt är det?

Lika självklart som att kråkan kraxar, är att mjölk från Mamma Mu är till för hennes kalv, men som tas ifrån henne, så det naturligt goda är att säga "bu" till mjölkindustrins vita lögner och se hur mycket gott du kan bre, på den grönare sidan om staketet.

Anette Ingelsson

Säg vad du tycker och tänker – klicka här för att skriva en insändare