Återigen en uppskattad sammankomst med PRO Leva livet, med vandring som tema. Vi var 14 vandrare, som den här gången möttes vid Friskis och Svettis på Frösön.

Vandringen gick utefter bekväma gångvägar, trots den lilla snö vi har fått. Margita gav oss intressant information, innan vi började vandringen vid Frösö Strand.

Hon berättade om Frösö sjukhus, som var ett så kallat mentalsjukhus. Där finns fortfarande underjordiska gångar kvar. Hospitalet skulle byggas med plats för 560 patienter, och anläggningen stod klar år 1915, då den första patienten togs emot. En strikt uppdelning mellan mans- och kvinnopaviljonger fanns, och för mycket oroliga patienter bereddes en helt ny paviljong 1927. Den sista patienten skrevs ut under 1990-talets början.

Tanken med hospitalet var främst att skydda samhället från störande eller farliga individer, och olika behandlingar experimenterades.

Behandlingsmetoder med psykofarmaka introducerades, och allt blev mera öppet, ”tryggt” och utåtriktat. Patienterna kunde leva under mer normala omständigheter.

En känd patient hette Primus Mortimer Pettersson, född 1895. Han var en berest konstnär, och en utställning kan beskådas i ett eget rum i förmaket till Region Jämtland Härjedalens kansli, utefter Kyrkgatan i Östersund.

Hela området på Frösön kallas idag Frösö Strand, och innehåller många olika verksamheter, inte minst inom datorsfären.

En byggnad inom området, som är antik, byggdes 1912 och är kulturminnesmärkt. Numera huserar Arnljotskolan i byggnaden, med elever mellan förskole- och tredje klass. I en annan, också kulturminnesmärkt byggnad intill, huserar Waldorfskolans elever, mellan förskole- och nionde klass.

All denna historia med alla dess anrika byggnader, visar vilken gedigen kulturhistoria, som huserar inom Frösö Strand-området.

Vår grupp makade sig i gemytlig takt, såväl som gemytligt samspråk längs Mjällebäcken mot Valla centrum, och ner i riktning mot Storsjön.

Mjällebäcken, som vi gick utefter, har sin egen historia att berätta. En gång i tiden, sådär runt år 1693, fanns här tolv kvarnar! Minst en kvarn vardera, hörde till en gård, som bara kunde mala under vissa tider av året, när vattentillgången var tillräcklig i bäcken. På en informationstavla kan man bland annat läsa, hur dessa så kallade skvaltkvarnar var konstruerade, för att mala säden.

Om Mjällebäcken kan man också läsa, hur harren vandrar upp utefter bäcken för att leka, strax efter islossningen. Efter någon månad kläcks sedan mängder av harryngel, som följer strömmen ut i Storsjön. Bara några få yngel överlever och blir stora. Om det kan man också läsa på uppsatta informationstavlor.

När vår grupp efter ungefär en och en halv timme återkom till Frösö Strand, var cirka 4,5 km tillryggalagda. En fisklunch med äggsås, enligt menyn på restaurangen passade bra att njuta av efter vandringen.

En företeelse, som vi alla reagerade på och utbytte synpunkter om, var den före detta 4 H-gården, som verkligen ser ut att ha en gedigen prominent historia. Det vitrappade ytskiktet är mycket bortslitet och flagnat, så att den timrade stommen blottas i dess behov av ytskikt. Det är nästan så att man undrar, om det inte kan finnas regler om, hur pass illa man kan behandla ett så gammalt vackert kulturhus!

Någon i gruppen berättade, att Wilhelm Peterson Berger hade tillbringat en del tid där, när han var på något av sina uppskattade besök i Jämtland, och på Frösön, innan han själv flyttade hit.

Carin Brobacke