Poeten Ruben Nilsson skrev en visa som började: ”Det här med den fria företagsamheten är det allra märkligaste på den här planeten…”

Själv tycker jag att möjligheterna att bedriva privat verksamhet i form av företagande är något av det viktigaste som finns i ett samhälle, för att samhället ifråga ska upplevas som intressant och drägligt att leva i. Men ur en synvinkel ger jag Nilssons rätt. Ett lands geografiska territorium är en okränkbar domän, och ska så vara. Diplomatiska kriser kan blossa upp om ett flygplan eller ett fartyg oanmält rör sig in på en stats territorialvatten eller ”luftrum”. Liksom att nya politiska rörelser kan blomma upp och skapa i det närmast total politisk förvirring i ett land och erhålla sympatier från en femtedel av de människor som bor i landet, på grund av att för många människor från andra länder strävar efter att passera landets gränser och skapa sig ett bättre liv.

Men en privatperson eller en representant för ett gruvföretag från andra sidan jorden kan – enligt minerallagen – utan större problem göra anspråk på att slå sig ned inom vårt lands gränser och undersöka förutsättningarna för att ta tillvara de värden som finns i markerna. Då är vårt lands gränser ointressanta. Det ger faktiskt intryck av att vara något av ”det märkligaste på den här planeten.”

Det finns ett steg i lagstiftningsprocessen som består i att man ska skicka ett lagförslag till Lagrådet för närmare granskning.

Glömde man bort det steget när det gäller minerallagen?

Bengt Månström

Säg vad du tycker och tänker – klicka här för att skriva en insändare