Annons

Annons

Annons

Östersund

Läsartext
Humanistiska föreningen avslutade hösten med Birger Ekerlid

Detta är en läsartext.

Humanistiska föreningen i Östersund avslutade höstens föreläsningar med författaren Birger Ekerlid som föreläsare. Och trots många andra kulturföreställningar samma kväll i Östersund, fylldes Samlingssalen i Östersunds Bibliotek med drygt 70 intresserade besökare.

Birger Ekerlid föreläste om Fjäll i förvandling, som utgick från hans trilogi. Foto: Helene Åkerlind

Ekerlid har, som många känner till, en gedigen bakgrund förutom sitt omfattande författarskap. I Jämtland är han välkänd som lokalredaktör, journalist och chefredaktör på Länstidningen. Dessutom har han bland annat varit sakkunnig i Regeringskansliet samt varit informatör på Glesbygdsverket.

Annons

Ekerlids föreläsning om Fjäll i förvandling utgick från hans trilogi Fattiga som de voro, Separatorn och De tvångsförflyttade. Han har en personlig koppling till Tärnabygden, där berättelsen har sitt ursprung, en berättelse som påbörjats för över 15 år sedan. Men hans föreläsning börjar och slutar med den gripande berättelsen om samerna Stor Nila och Lill Docka, vilka så tragiskt omkom nergrävda i en snödriva på fjället i rykande snöstorm.

Annons

I Korgen i Hemnes i Norge uppförs vartannat år utomhusspelet om samen Klemet Persson, från vars grotta Stor Nila och Lill Docka började sin sista färd. När man i spelet bär ut deras döda kroppar berättar Ekerlid, att tårarna kommer varje gång han ser föreställningen. Jag tror att tårarna också kommer hos de flesta läsarna av Fattiga som de voro. Stor Nilas och Lill Dockas liv är en berättelse om ständig kamp för överlevnad i en tid där ditt ursprung många gånger avgjorde vilka möjligheter du fick och graden av förnedring du utsattes för.

Tärnabygden var före 1824 endast nomadernas område. När sedan trakten öppnades för nybyggen uppstod naturligtvis osämja och tvister mellan samer och nybyggare om rättigheter som jakt och fiske samt störningar i renskötseln. Osämjan kunde ju ibland gå till rena handgripligheter. Men man ska inte glömma, att det även uppstod beroendeförhållanden och samarbetsbehov mellan samer och nybyggare. Det var också vanligt att samer blev nybyggare och bofasta.

I början av 1900-talet växte Östersund, och det blev för många stora förändringar och även för vissa ett eftersträvansvärt annorlunda sätt att leva. Separatorn kan vara en metafor för såväl det som söndrar och det som skiljer. För många samer innebar förändringen, att man mer och mer ”blir svenskar” och tar sig ”svenska” namn. 1918 hålls så det första samiska landsmötet i just Östersund. I rikspolitiken fanns då en mycket utbredd uppfattning om det som kallades ”Lapp skall vara lapp-politiken”. Och 1922 kom Rasbiologiska Institutet, med Herman Lundborg som förste chef. Och då skedde, det som idag låter helt osannolikt, omfattande skallmätningar och fotodokumentation av samer. Detta genomfördes ute i skolorna av kringresande så kallade forskare.

Annons

Annons

I De tvångsförflyttade skildras tvångsförflyttningarna av nordsamer under 1920- och 1930-talen samt tvångsförflyttningar i Tärna till följd av vattenkraftsregleringar under 1960-talet. Tidigare hade ju renarna i Norge och Sverige kunnat beta tämligen fritt i gränstrakterna, men när behovet ökade för svenska samerna att få utöka sitt bete på norska sidan blev det nej. Då ställdes samerna inför kravet att sluta med renskötseln eller flytta söderut, där man inte alltid gillade all inflyttning.

Sedan kommer vattenregleringarna, och Ekerlid som vistades hos morfar och mormor på somrarna, minns tydligt oron inför hur det skulle bli. 10 procent överdämdes och 150 personer tvångsförflyttades, nästan helt utan debatt. Uppfattningen som fördes fram var, att några får väl flytta, men flera kommer att flytta hit till de arbetstillfällen som uppstår. I dag finns planer på gruvbrytning i samma område.

De två första böckerna bygger på verkliga händelser, medan De tvångsförflyttade är en fiktiv bok. I handlingen möter vi en lokal journalist som börjar skriva om händelserna. Han hinner inte bli klar, utan efterlämnar endast rubriker samt föreslår försoningspolitik. När kollegor börjar nysta i detta vidgas berättelsen.

Har detta någon anknytning till situationen idag? Ja, diskussioner förs om brytning av nickel, vilket skulle riskera vattenpåverkan ända mot Umeåtrakten samt naturligtvis intrång i renskötseln.

Birger Ekerlid fångade besökarna med en berättelse som binder ihop stora samhällsförändringar från tidigt 1900-tal med nutida utmaningar. Han fångade oss med sin speciella förmåga att dyrka upp stora samhällsomvandlingar utifrån enskilda människoöden, därför är hans berättelser viktiga!

Humanistiska föreningen i Östersund återkommer naturligtvis under våren 2023 med ett nytt spännande och omväxlande program.

Svante Sundbergh

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan